Rättsstödsfonden SRSF (<till startsidan)
 

Så går det när yrkesdomarnas och advokaternas kamaraderi  får fritt spelrum

”Europarådet vill se hårdare tag mot mygel” (2013)   -   ”Växande problem med korruption i EU – Bakläxa för Sverige” (2014)

Viktigast är att höja yrkesdomarnas etik! Studera flera avskräckande praktikfall!

Ett rättssäkerhetsproblem, som hundratals svenskar och småföretag råkat ut för:  Kan en vanlig svensk få en tvist mot advokat prövad av en objektiv, opartisk domstol? Nej, många har inbillat sig detta, men har upplevt att auktoriserade rättstjänare så gott som alltid särbehandlades positivt av domstolarna, till nackdel för f d klienter. Erfarenhetsmässigt och statistiskt gynnas advokater i 97 fall av 100.

Dubiösa civilmål på varandra! Läs om alarmerande exempel bland många
Det handlar om korruption i rättssystemets innersta kärna!  Uppgifterna har skriftliga belägg.

Fall 1.   Bakgrunden till ansvarstvisten mot advokaten LS i Ängelholms tingsrätt är denna. Se även NJA 1992:60. Klemeco Nord AB var producent av patenterade byggkomponenter. Klemeco stämde med hjälp av ombudet advokaten L Ström, sin grossist Jernmanufaktur AB för flera skadebringande brott mot ett skriftligt ensamrättsavtal, som bolagen ingått året innan. Malmö tingsrätt avslog Klemeco’s skadeståndsyrkande. Hovrätten var dock av motsatt uppfattning och utdömde ett skadestånd till Klemeco på ca 450 000 kronor. Målet togs upp av Högsta domstolen, som dömde lika Malmö tingsrätt och ogillade Klemeco’s talan (se NJA 1992 s 403).

HD pekade dock på betydelsen av arbetsplikten i avtalet; punkt 5.1. HD:s förarbeten i Trycket andas förvåning över att punkten 5.1 inte hade åberopats slutligt. I Malmö TR hade flera vittnen likväl inkallats av LS. Dessa hördes under ed; explicit angående brottet mot arbetsplikten i punkt 5.1 (ett vittne var f d säljare hos motparten!). Klemeco och Ström var redan från början eniga om att 5.1-brottet var juridiskt mest relevant och att samtliga tre avtalsbrott skulle åberopas, vilket även framgick i ett dussin brev och inlagor. Efter huvudförhandlingen uppdagade huvudmannen Klemeco (Burström) att advokaten Ström hade vilsefört sin uppdragsgivare. Ström hade nämligen inte alls åberopat punkten 5.1 i Malmö TR! Förutom att detta innebar ett stort svek mot huvudmannen, innebar det även rätte­gångsmissbruk, då ju flera vittnen hördes för att styrka en grund som inte åberopades! Ström hade heller inte anfört den brevväxling, som styrkte Klemeco’s grundvillkor för att upplåta en skriftlig ensamrätt till grossisten Jernmanufaktur. Ström åsidosatte advokatens obligatoriska plikt att gardera huvudmannens talan genom att åberopa alla relevanta avtalsbrott. Inte heller undersökte advokaten Ström eventuell förekomst av standardavtal. Att det fanns ett sådant (EÅ85), som måste ha varit förlaga till det av Jernmanufakturs advokat specialskrivna, garantiliknande ensamrättsavtalet framkom först efter hovrättens dom - i en av domarnas skiljaktiga mening!

Fall 2.  Ansvars- och skadeståndskrav mot advokaten LS i Ängelholms tingsrätt för hennes vårdslösa, trolösa och illojala processföring i Malmö tingsrätt i rättsfallet NJA 1992 sid 403.
En stor rättsutredning angående advokaten Lena Ström’s processföring i Malmö tingsrätt för huvudmannen Klemeco Nord AB utfördes av två erfarna advokater (Sven Jernryd och Ulf Jönsson, Lund) och slutgranskades av professorn i processrätt Lars Heuman. Dessa jurister jämte rättsavdelningen på Folksam, rekommenderade Klemeco’s ensamägare Bertil Burström att rikta skadeståndskrav mot Ström. Anmärkningsvärt är dock att advokaterna som utförde rättsutredningen inte krävde att Ström, på grund av sin allvarliga desinformation och avvikelse mot uppdragets överenskomna plikter, borde ha bevisbördan vid varje invändning om att dessa brister inte kan ha inverkat på det rättsliga utfallet för Klemeco. Kollegornas mörkande av Ströms vilseförande torde kunna förklaras av vad en av rättsutredarna råkade yppa till Burström: ”Det här är en besvärlig balansgång”.  (Ström var ledamot i Advokatsamfundets huvudstyrelse.) Ängelholms tingsrätt avvisade Klemeco’s skadeståndsyrkande med det ytterst märkliga omdömet: ”… tvärtom ger utredningen belägg för att hon skött sitt uppdrag med omsorg och skicklighet.” (sid 17 i dom Dt 7, 1996; ”hon” syftar på advokaten Lena Ström). 

Dagen innan första huvudförhandlingsdagen i Ängelholms tingsrätt gjorde Ström en förbjuden processuell kupp genom att inlämna en 28-sidig inlaga till var och en av tingsrättens domare. Klemeco’s ställföreträdare Burström fick inlagan via post kvällen efter första huvudförhandlingsdagen. När de två dagarna var över, fick Burström tid att läsa inlagan noga och upptäckte flera uppseendeväckande motsägelser. Hovrätten, som fick Klemeco’s överklagande, nödgades därför godkänna flera nya högst relevanta bevis, men låg sedan på målet i tre år. Burström anmälde dröjsmålet till JK, vilket resulterade i att avdelningschefen tvangs förklara ”sin måhända dubiösa handläggning”, innebärande kritik från JK. Samma hovrättslagman och hans tre yngsta jurister avgjorde målet efter två dagars förhandling genom att fastställa tingsrättens dom blankt, utan att ens omnämna Klemeco’s nya bevis, vilka hade tydlig bäring på tingsrättens domskäl (Dom DT 4231 den 4 nov 1999).  Då lagmannen varit motpart till Burström hos JK, var domaren egentligen jävig. Högsta domstolen beviljade inte överprövning. Samtliga domstolar var således eniga om att Ström förtjänade tingsrättens högsta beröm!

Neutrala, hederliga jurister som granskat ärendet finner inga skäl till beröm – däremot anledning till svidande kritik. Det grundlösa berömmet liknar ”upp-och-nedvända världen”. Ström lyckades ju genom sin desinformation vilseleda Klemeco så att hon kunde utan lov återkalla åberopandet av brottet mot arbetsplikten (Jernmanufaktur’s allvarligaste avtalsbrott). Men kan trolöshet och medvetna underlåtelser betecknas som ”skickligt” och lovprisas i en rättfärdig domstol? Det handlar ju inte om  ”olycksfall i arbetet”, utan om favorisering av advokaten och medvetet missgynnande av motparten. Juristdomarna kände sig nog tvungna att omöjliggöra för överinstansen att vända på sin dom, samt omöjliggöra för Klemeco att uppbåda juristhjälp utan kapital. Annars hade advokatkåren tappat ansiktet, vilket spillt över på rättsväsendet.

Det var en avgörande nackdel att advokatbyrån Sven Jernryd undanhöll och mörkade att Lena Ström hade desinformerat sin huvudman under den treåriga rättegången i Ängelholms tingsrätt. Därför inlämnades en stämningsansökan mot bl a Jernryd till Lunds tingsrätt. Denna avvisades dock utan delgivning. Efter ytterligare argumentation i en ny ansökan, gavs svaret att det måste finnas en reell skada som processföremål. I detta fall hade Högsta domstolen, enligt NJA 1992 sid 403, redan fastslagit att ensamrättsavtalet inte hade skadestånd som sanktion, påstod Lunds tingsrätt - helt felaktigt! Hovrätten var av samma uppfattning. Detta är häpnadsväckande då ju varje domstol känner till allmänna rättsgrundsatser, ”Pacta sunt servanda” samt oaktsamhetsrekvisitet och att detta grundar skadestånd. Men faktum är: HD bedömde endast punkten 3.1 i avtalet! Denna var ju var den enda klausul som åberopades av Ström, därför att hon hade tagit mutor och försatt sig i ett brottsligt beroendeförhållande till en intressent hos Jernmanufaktur. Övriga klausuler kan mycket väl vara skadeståndssanktionerade, men detta hade HD inte haft uppe till bedömning! Domstolsväsendet skall motsvara högt ställda krav. Domare som favoriserar ena parten genom att negligera grundlagen och Högsta domstolens uttalanden, gör sig skyldig till grovt tjänstefel med skadeståndsansvar. Är brotten systematiska, vilket det finns hundratals exempel på när det gäller advokater som svarande, blir bedömningen ännu hårdare. 1996 förbisåg man att Internet tio år senare kunde offentliggöra rättsövergrepp - worldwide! Frågan är när riksdagen inser risken för att allmänhetens tilltro till rättvisan når botten? Ett sätt att förhindra detta är att rättstillämp­ningen görs lika för alla, oavsett partställning och oavsett vem en part företräds av.

Undertecknad har forskat i den svenska rättskulturen och funnit att advokater som är svarande i skadestånds­mål favoriseras av domstolarna. Burström klagade till Europadomstolen (avd 2), som skulle uttala sig huruvida konventionsbrott förekommit i tvisten mot advokaten Ström vid Ängelholms tingsrätt samt i hovrätten. ECHR’s dom 19 dec 2006 i mål 73 841/01 säger: Nej, Klemeco har fått en rättvis rättegång. Klemeco’s klagomål på tidsutdräkten? ECHR: Ja, sju år är alldeles för lång tid. Under denna tidsperiod tog Advokatsam­fundets ordförande Elisabet Fura tjänst vid ECHR avd 2 och involverades som domare i detta ansvarsmål mot Svenska staten! Elisabet Fura var bevisligen jävig i ett annat liknande mål, men är numera Sveriges chefs-JO!

Handläggare hos ECHR har uppenbarligen fifflat och låtit anföra bagatellartade skäl och alls inte de relevanta skäl som Klemeco rätteligen åberopade i klagomålet till ECHR. För en initierad framstår det tydligt att ECHR:s domskäl var ”riggade”. Den falska redovisningen av klagandens skäl kan inte överklagas till någon kontrollinstans – det finns ingen! Därför vänder jag mig till riksdag och regering, vilka borde utreda saken då ingen annan gör det. Dessvärre har juristkollektivet släppts vind för våg utan tillsyn av oberoende granskare.

Jag är övertygad om att Klemeco har utsatts för ett medvetet ”justitiemord”. Denna uppfattning delas av flera juridikprofessorer och andra sakkunniga. När Ström stämdes av Klemeco tvingades hon lämna Samfundsstyrelsen 1993 och avveckla sin advokatbyrå, samt sälja kontorsvillan och ta tjänst i Belgien. ”Snälla” kollegor har berättat att detta orkestrerades av Advokatsamfundet. Burströms disciplinanmälan och skadeståndskrav lämnade man utan avseende. Den oförvitlige ställföreträdaren till Klemeco förlorade miljoner och blev utblottad (nödgades ju även betala för sitt konkursmässiga bolag), juristdomarna fick ordinarie löner och inblandade advokater tillgodogjorde sig sexsiffriga arvoden. Liknande konsekvenser har drabbat hundratals familjer, som trott att en domstol är objektiv, även om en advokat eller annan rättstjänare är svarande i en civilrättslig tvist.
        
Anm:  Av intresse är att Sven Å, Göteborg, var hälftenägare i Klemeco 1982-1984. Sven Å hade representerat ett statligt företag i bl a Libyen och Nigeria. Blev sedan fastighetsexploatör och överutnyttjade statliga renoveringsbidrag genom falska fakturor. Sven Å försökte köpa Burströms patent med svarta pengar. Uppfinnaren genomskådade kompanjonens dåliga moral och löste ut honom. När Klemecos försäljning minskade till en tiondel, upptäcktes att Sven Å hade lierat sig med Klemeco’s grossist och sedermera motpart Jernmanufaktur, trots avtalat konkurrensförbud. Det har framkommit att Sven Å via grossisten Jernmanufaktur försökte svälta ut Klemeco och tillskansa sig Burströms patent.  Detaljerad kronologisk redovisning med tillhörande bevis, se: http://www.srsf.se/rattsfallsexempel.htm
Se: Juridisk obstruktion från rättstjänarna i tre civilmål efter varandra! Orsak: Korruption i rättssystemets innersta kärna!

Munka-Ljungby 2015-01-29    BERTIL BURSTRÖM
Tel: 070-58 33 282    E-post: bertil@srsf.se   Webbsida: www.bertilsuppslag.eu      
Bertil var nämndeman i tingsrätten 2010-2014; tidigare i hovrätten 4 år. Ledamot av Polisnämnden i NV Skåne 2010-2014. Driver opinion mot maktmissbruk samt kollegial vänskapskorruption i debattartiklar i riksmedia. Se stiftelsen Rättsstödsfondens hemsida: www.srsf.se