Brottsligheten ökar ständigt - även ekonomiska brott! Mycket återstår att förbättra i Sveriges rättsväsen. Kvalitetskontrollen måste skärpas och stå fri från ovidkommande hänsyn. Vänskapskorruptionen bör nedkämpas med strikta lagar och sanktioner. Medborgare lider ibland oförskyllt på grund av oegentligheter, som maskeras med försåtliga vinklingar och formuleringar ägnade att skydda rättstjänarna och kollegorna själva. Många av oss som drabbats har svårt att tiga. Vi anser att felaktigheter är till för att undanröjas!

Vem gillar att vårt rättsväsen ibland gör orätt - medvetet? Kollegial korruption förekommer - faktiskt!
Vad göra? Gråt inte, forska! Studera 1 av 100-tals exempel! Reagera och agera!

Se även en samling artiklar av kända författare om rättsröta och myndighetsmissbruk

Praktexempel på vad domare och advokater är i stånd till om en korrupt vårdslös kollega blivit ifrågasatt av en enskild gräsrot

Ta rätt på din rätt i rätten!
(Publicerad i tidskriften Uppfinnaren & Konstruktören nr 1 2006)

Ibland finns anledning fundera över domslut som publiceras i media. Ofta handlar det om brottmål. Tvister mellan företag och enskilda uppmärksammas sällan. Likväl har många tvister sitt ursprung från svikligt beteende, bedrägeri och medvetet avtalsbrott från någon part. Men domstolen får endast avge dom efter vad som har yrkats och med stöd av de grunder som kan anses bevisade och rättsligt korrekta. Domstolen får heller inte ta ovidkommande hänsyn till vad som av någon anledning anses bäst för tillfället. Beroende på svårighetsgrad och belopp bemannas tingsrätterna i tvistemål av en eller tre juristdomare med skiftande erfarenhet. Protokollförare är vanligtvis en notarie eller tingsfiskal. Naturligt nog är domarnas kunskaper begränsade till svensk juridik. Juristerna har sällan egen erfarenhet från IT, handel, ekonomi, verkstad, industri eller transport och service etc. Domstolsverket har numera en vällovlig strävan att inrätta färre men större domstolar med specialiserade domare för olika rättsfrågor. Under domstolsförhandlingen har parterna en viktig pedagogisk uppgift att upplysa om alla relevanta omständigheter med bevis och grunder. Beroende på kunskapsgapet mellan parter, expertvittnen och domare händer det att viktig information inte uppfattas rätt av domstolen. Säkrast om än dyrast är därför att man låter sig företrädas av ett specialiserat och engagerat juridiskt ombud. Statlig rättshjälp beviljas inte så ofta. Beklagligtvis får svenska advokater inte arbeta med andel i eventuell framgång, som i USA . Den som saknar eller konsumerat sin rättsskyddsförsäkring riskerar därför rättsförlust och att ej få gehör för sin talan. Några råd till den som lämnar ombudsfullmakt till någon:
· Lämna ingen generell fullmakt till de jurister på byrån du inte känner och stryk det förtryckta om ombudets rätt att ingå förlikning med motparten. Kom ihåg att det är dina pengar det gäller och att det är du som är huvudman och som finansierat ditt rättsskydd.

·       Begär ombudets skriftliga sammanfattning av rättsläget med de bärande grunderna och argumenten innan ombudet riktar sig till motpart och domstol eller påkallar skiljeförfarande. Då begränsas risken att ombudet ”backar” under resans gång.
·        Begär redan från början att åtgärder och tidsåtgång skall specificeras. I annat fall kan de juridiska kostnaderna skena iväg och det blir svårt att protestera när sluträkningen kommer som en obehagligt stor klumpsumma. Risk finns att processen då måste drivas vidare utan något kunnigt ombud eller biträde.
·       Notera egen tidsspillan och utlägg som ett tilläggsyrkande till övriga rättegångskostnader.
     I tvistemål är det viktigt att redan i stämningsansökan anföra samtliga rättsgrunder och omständigheter som man anser är av betydelse för tvistens bedömning. Domstolen får av objektiva skäl inte utreda, fråga eller påminna om omständigheter och bevis som en part inte anfört under den muntliga huvudförhandlingen. Det räcker alltså inte att viktiga sakförhållanden framförts skriftligen, vilket många felaktigt tror. Det är en utbredd missuppfattning att den som företräds av ombud inte har rätt att yttra sig annat än vid bevisupptagning under sanningsförsäkran. Orsaken kan vara att en del domare ogillar ”dubbelkommando”.

FRU JUSTITIA
Skulptur i rostfritt stål H=1,5 m
Bertil Burström

I sådant fall kan målsägaren begära paus och återkalla ombudets fullmakt om så erfordras. Samtliga bevis och rättsgrunder måste anföras i första instans för att kunna beaktas i högre rättsinstans. För att kunna beaktas av domstolen måste allt viktigt behandlas muntligt under huvudförhandlingsdagen. Det räcker inte med att relevanta omständigheter bara har blivit omnämnda i den förberedande skriftväxlingen. Du måste även uttryckligen bestrida allt vad motparten anför som du själv anser felaktigt och osakligt och som talar till din nackdel eller motpartens fördel. Görs ingen invändning betraktar domstolen motpartens uppgift som oemotsagd och därmed vitsordad. I princip är det omöjligt att efter tingsrättens dom reparera brister i processföringen med nya fakta och bevis, såvida man inte anför synnerliga skäl. Ibland kan domskälen framstå som mer eller mindre oklara och svårsmälta för den rättssökande. Ett motmedel är att se till att det finns åhörare och mediebevakning vid huvudförhandlingen. Det finns skäl att anta att domen då blir mera välskriven.
Orättfärdiga och obegripliga domar bör överklagas till hovrätten. Prövningstillstånd erfordras numera i vissa fall. Därför ytterligare ett råd: Försök justera dina argument och yrkanden i överklagandet så att det blir svårare för hovrätten att endast fastställa tingsrättens dom ”blankt” utan att överrätten anger egna domskäl. Blanka domar är tillåtna enligt svensk rättegångsordning om hovrätten har samma bedömningsmaterial och anser sig helt och fullt dela tingsrättens uppfattning. ”Blank fastställelse” är dock ett otyg och ger knappast någon känsla av en fungerande kvalitetskontroll[1]. Europadomstolen i Strasbourg fastslår: ”Justice must not only be done, it must also be seen to be done.”
     Den som inte är nöjd med hovrättens dom bör veta att Högsta domstolen ej omprövar domar enbart på det faktum att den överklagade domen framstår som uppenbart felaktig. HD beviljar sedan 1971 prövningstillstånd endast i de fall där det kan antas att ett uttalande från HD är erforderligt och kan ge liknande ärenden juridisk vägledning. Endast ca 7 % av överklagade avgöranden i tvistemål får dispens. I de över 4.500 fall som avvisas lämnas ingen upplysning om orsaken till att prövningstillstånd förvägras. Man kan tycka att HD i sin genomgång av inkomna ärenden borde notera vilka rättsfall man anser utgör tillräckliga prejudikat. Det borde vara lätt att till sökanden och i rättssäkerhetens namn lämna sådan upplysning. Eftersom det förekommer att endast första rättsinstans lämnar skriftlig motivering till domen, kan det inte anses säkert att det rättsliga utfallet är korrekt i slutändan. Processjuridisk forskning (Docent Minna Gräns m fl) vid Uppsala Universitet har konstaterat stora brister i det bedömningsförfarande som tillämpas i svenska domstolar.
    Endast om brott eller nya bevis och fakta antas kunna ha inverkat på domslutet kan resning beviljas av HD. Detta är dock sällsynt förekommande. Det lönar sig sällan att klaga hos JO eller JK då dessa tillsynsorgan endast granskar anmärkningar mot formella fel och tidsfrister etc. Statens ansvarsnämnd och Domstolsverket utövar ingen kvalitetskontroll annat än vad som rör personalens uppträdande.
    De svenska domarreglerna är ålderdomliga. Att ingen domare ställs till ansvar utgör inget belägg för att slarv, jäv eller brott inte förekommer. Upptäckts- och straffrisken är minimal. I vår civiliserade värld finns heller ingen Otanes stol[2] som avskräcker. Trots risken för vissa beroenden tillåts domstolsjuristerna ha omfattande bisysslor i utrednings- och skiljemannauppdrag.
    Hoppet för en missnöjd rättssökande står till Europadomstolen i Strasbourg, vilken efter tillståndsprövning kan avgöra om inblandade parter erhållit en rättvis och objektiv rättegång utan onödig tidsspillan. Ett tänkvärt talesätt lyder: ”Sen rättvisa är ingen rättvisa.” Anser man att konventionen kränkts måste landet ifråga gottgöra den skadelidande.
     Sentida forskning och erfarenheter visar att den rättsliga kvalitén i Sveriges domstolar inte alltid går fri från klander[3], trots huvuduppgiften att rätt skall vara rätt - och ingenting annat.

[1] I Europadomstolen har målet 73841/01 upptagits som ”Admissible” med påföljden att Svenska staten under hösten 2005 förelagts att dels förklara varför hovrätten inte gav egna självständiga domskäl i en mycket segdragen tvistemålsprocess mot advokat, samt därutöver varför rättegången behövde ta 7,5 år i anspråk..
[2] OTANES. "Det var dennes fader Sisamnes, som varit en av de kungliga domarna, men som tagit mutor och fällt en orättfärdig dom, varför konung Kambyses lät dräpa honom och dra av honom hela huden och skära den i remmar varmed han täckte den stol som han suttit och dömt på. Sedan utnämnde Kambyses istället Sisamnes egen son Otanes till domare och bad honom komma ihåg på vilken stol han satt." /Herodotos
[3] En utredning med temat Likhet inför Lagen presenterades i mars 2005 av handledaren Professor Christian Diesen vid Stockholms Universitet. En delutredning undersökte huruvida advokatkåren möjligen särbehandlas positivt i domstol vid ansvarstvister. Jur kand Sebastian Frizzo fann entydigt att så var fallet. Denna utredning fick därför det passande namnet: Canis non est Canem. (Gammalt latinskt ordspråk, fritt översatt: Hundar äter inte hundar)

____________________

Se över dina avtal - innan det är för sent!
God tro och blå ögon räcker inte när man undertecknar avtal.
Det gäller att skaffa sig kunskaper och vara förutseende.
(Publicerad i Dagens Industri den 13 januari 1994 samt i Uppfinnaren/Konstruktören nr 3:94)

___________________

Några goda råd till småföretagaren/uppfinnaren
för att bättre klara djungelns lag i affärslivet!
Man måste vara förutseende och skaffa sig kunskap. För att exploatera din idé får du ofta riskera
familj, hälsa och ekonomi. Men försök åtminstone undvika de värsta fallgroparna!
Vi som gått före kan vittna om att de är många.
(Sammandrag av två artiklar i Dagens Industri 19 sept. 1992 och 13 januari 1994 samt i Uppfinnaren&Konstruktören nr 3:92 o nr 3:94)

I näringslivet men även i privatlivet regleras många affärer och överenskommelser genom skriftliga avtal. Dessa är ibland standardavtal enligt mallar eller formulär utgivna av branschorganisationer. Ofta är avtalen individuellt framförhandlade och utformade av affärsjurister.
    Erfarenheter från praktisk avtalsfullföljd, nutida etik och rättstillämpning har manat mig att bidra till den juridiska produktutvecklingen. Feedback från "avtalsbrukaren" kan förhoppningsvis hjälpa både nuvarande och blivande avtalsparter. Med målet att minimera konfliktrisker och tvister bör all kreativitet och förmåga till "runthörnet-seende" mobiliseras för att bättre verklighetsanpassa och optimera avtal och kontrakt.
    Den prejudicerande domen i Högsta domstolen, refererad i NJA 1992 s 403, avsåg ensamrättsförsäljning av en patenterad produkt, där säljbolagets åtagande endast uppfylldes till en ynka tiondel. Denna brist ansåg HD inte behövde gottgöras trots att den skriftliga utfästelsen gjordes på säljbolagets initiativ efter det att tillverkaren sagt upp ett tidigare avtalslöst samarbete. Enligt Hovrättens naturrätts- och förnuftsbedömning däremot, tillerkändes producenten rätt till skadestånd. En konsekvens av HD-domen är att varje enskild avtalsklausul i fortsättningen bör vara försedd med eller ha hänvisning till uttömmande bestämmelser om de sanktioner (vite, skadestånd, rättsförverkande etc) som parterna förväntar sig kunna utlösa vid avtalsbrott.
    En parts åtagande av arten "skall" och "bestämts till minimum..." etc, förpliktar till intet om någon sanktion ej angivits. HD menar att det starka ordet "skall" lika väl kan värderas som ämna; ha för avsikt att köpa... eller dylikt. HD visar även i sin dom att en central klausul (innehållande det egentliga avtalssyftet) kan degraderas av en marginell sidobestämmelse om denna kan anses strida mot den först fokuserade. I logikens namn torde underklausulens betydelse även revideras om denna, vid analys av kontraktet från "andra hållet", ej till fullo harmonierar med övriga paragrafer. Den juridiska konklusionen synes bero på var man inledningsvis sätter fokus vid bedömningen. Andemeningen får vika för bokstaven.
    Av HD:s utredning och dom framgår att man lägger särskild vikt vid den av parterna avtalade aktivitetsplikten, d v s skyldigheten "att på allt sätt och efter bästa förmåga uppfylla avtalets bestämmelser". Frågan huruvida bevisad illojalitet mot denna klausul hade inverkat på utgången i NJA-fallet 1992 s 403 kan ej avgöras, då ombudet för den förlorande parten i tingsrätten av oklar anledning återkallade(!) dessa rättsgrunder trots åberopad bevisning även i denna del.
    Anledningen till ett avtal och dess förhistoria behöver uppenbarligen ej ha den vikt vid tolkningen som många tror. Det anses likväl fördelaktigt att i avtalets ingress beskriva syftet och bakgrunden till avtalet samt upplysa om vid vilken tidpunkt kontakterna inleddes och på vems initiativ. För en korrekt tolkning är det bra om man även förklarar skälet till någon bestämmelse som för en oinvigd kan uppfattas som orättvis eller tveksam.
    För att minska inlåsningsrisken bör föreskrivas att avtalet skall vara uppsägningsbart utan tidsfrist vid konkurs eller om någon parts ägarbild förändras i väsentlig grad. I samma syfte bör man söka minimera kontraktstiden och uppsägningsfrister. Fungerar samarbetet är det liten risk för upphörande, utan avtalet kan förlängas med avtalad automatik. För att undvika oreda bör upplåtelse av rättigheter till tredje man kräva särskilt medgivande i skrift. Ej vidimerad handling skall stämplas som icke rättsgiltig.
    Vid Force Majeure-klausulens plats i avtalet kan uttalas att ansvaret för parternas förpliktelser inte på något sätt kan övervältras på annan part, vilket annars kan förekomma. För att säkerställa att ett kontrakt fullföljs vad avser utbetalningar under pågående tvist, bör stipuleras att beloppen skall nedsättas i allmänt förvar hos Länsstyrelse i avvaktan på att tvisten löses. Fullföljes ej denna deposition, bör en klausul uttala att ett vitesbelopp skall utgå och att kontraktet får sägas upp med omedelbar verkan.
   Viktigt är att man har en klar uppfattning om vilken fysisk eller juridisk person som svarar för kontraktets efterlevnad. Är det säkert att parten/företaget finns i morgon även om allt verkar stabilt idag? Inblandade fysiska personers fagra löften kan sällan infrias vid en konkurs. Försök därför uppnå någon slags återförsäkring.
    Många företag föredrar skiljedomsförfarande i stället för den offentliga och tidsödande domstolsprocessen. Det är sällsynt att en sekretessbelagd skiljedom kan klandras och rivas upp. Ofta måste avsevärda belopp förskotteras vid etablerandet av skiljenämnd.
    Du som inte till alla delar förstår de förekommande fackuttrycken - fråga, ifrågasätt, be om en förklaring! Använd ditt sunda förnuft. Affärsjuristen har måhända den framtoningen att det är endast hans kategori som kan och begriper. Så bör det inte vara i något ärende där du är berörd. Även om ditt kontrakt verkar vattentätt och säkert - lita aldrig på vare sig detta eller partnern till hundra procent. Försök ha alternativa vägar i reserv.
   Även om bestämmelserna i avtalet förefaller så logiska och följdriktiga att underförstådda uppgifter ej borde behövas, bör man ändå offra tid och utrymme för att förtydliga vad som egentligen menas. Blir du utsatt för avtalsbrott är det på din begäran såsom kärande som en domstol skall avgöra tvisten och dina skadeståndsanspråk. Domstolen har alltid utgångspunkten att i rättssäkerhetens namn hellre fria än fälla svaranden, om än det verkar sannolikt att denne åsamkat dig skada med brottsligt uppsåt och kränkt både din rätt och rättstrygghet.
    Tillförlitliga och välövervakade spelregler i samhället är en livsviktig förutsättning för teknisk utveckling och den enskildes lust för skapande verksamhet. Det är likväl sällan möjligt att få samhällets hjälp mot den "intelligenta kriminaliteten". Denna brist i rättstryggheten har jämnat vägen för "hajar" och människor med dolska avsikter. Tydliga och förutseende avtal och bestämmelser är ett av medlen att hålla tillbaka denna brottslighet. I affärslivet råder dock tyvärr djungelns lag. Många uppfinnare och entreprenörer har utsatts för "rånförsök" av skilda slag.
    Här följer några av de "knep" undertecknad varit utsatt för som innovatör. Mina råd kan måhända vara någon till varning och hjälp.
1. Trots vältäckande avtal ser Hajen till att Uppfinnaren och/eller Projektet blir beroende av honom. Därefter börjar Hajen knapra på din bit av kakan och plötsligt avkrävs du att signera ett för dig mycket sämre avtal.
    Gör du så blir du en marionett. Sök istället alternativa inkomster och utvägar och hoppa av "samarbetet". Är du själv ekonomiskt solvent är "knaper-risken" mycket mindre.
2. Någon ser din nya produkt och plagierar den i lönndom. När intrånget mot din upphovsrätt uppdagas har Hajen bara varit i god tro...
    Se därför till att din produkt är tydligt märkt med uppgift om patent/mönsterskydd samt ursprung. Teckna företags-, rättsskydds- och patentintrångsförsäkring. Staten garanterar nämligen inte alls det patent du för dyra pengar erhållit!
3. Du blir generöst bemött och utlovas snabb lansering och kraftfull insats. Du erbjuds ett fett kontrakt men... med ett lömskt förbehåll, som inte ens din advokat upptäcker. En av mina uppfinningar hamnade i "frysen" till förmån för Haj-bolagets utländske leverantör.
    Skriv avtalsförslaget själv med hjälp av ett erfaret biträde. Lita inte på fagra löften - där ligger ofta en hund begraven...
4. Du erbjuds svarta pengar, konto i Schweiz etc.
   Akta dig för att bli föremål för påtryckningar, beroenden och utpressning. Två Haj-regler lyder: "Går det så går det" och "Skäms aldrig".
5. En finansiär dyker upp och erbjuder ett generöst kompanjonsavtal m m. Denne kompanjon visar sig dock vara mera "sleeping" än "partner". Avsikten är att ert bolag skall gå så dåligt att en större nyemission erfordras. Du har inte råd med det - det vet din "partner" - och kan sedan ensam styra och ställa med sitt röstövertag i företaget.
   Försök acceptera att din uppfinning måste ligga i träda och skaffa andra inkomster en tid. Låt ej firman ha samma namn som produkten! Sök patent i eget namn och förvaltarplacera detta i ett eget licensgivande bolag.
6. Du erbjuds styrelsepost hos licenstagaren och blir därmed gisslan.
    Insyn, får du tillräckligt och tryggast som styrelsesuppleant!
7. Licenstagaren betalar inte royalty och hänvisar dig att låna i banken. Licenstagaren går sedan i konkurs.
   Se till att ha kortast möjliga redovisnings- och kreditterminer samt ett ägarskaps- och konkursförbehåll i licensavtalet. Då kan du efter återtaget snabbt söka upp en annan part.
8. Hajen kontaktar din bank för att försöka driva igenom sitt bud. Har du stora lån och svaga säkerheter kan banken mycket väl bli Hajens bundsförvant!
   Odla flera bankkontakter och försök övertyga banken att bättre bud är möjliga.
9. Du lämnar ensamrätt till Haj-företaget efter skriftliga garantier om stora inköp. När du anskaffat fler produktionsverktyg och större varulager stoppar plötsligt Hajen alla inköp. Syftet är att svälta ut dig och lägga bud på patent och utrustning hos din blivande konkursförvaltare!
   Undvik att lämna ensamrätter om du inte har stor export till flera avnämare! Undvik dyrbara skadeståndsprocesser då man inte kan utgå från att nutida domstolar dömer efter avtalets syfte och anda, utan försöker bokstavligen hellre fria än fälla.
10. Du får inte in din nya produkt hos återförsäljare och grossister. Det är inte alls ovanligt att större leverantörer premierar återförsäljarens personal med bonuspremier, resor m m, vilka "Storbolaget" hotar dra in om handlaren tar in den nya "smartare" produkten.
    Direktbearbeta därför de större slutförbrukarna och informera fackfolket genom mässbearbetning och utskick av prover.
    Varje uppfinnare bör förse sig med tålamod i väntan på de stora inkomsterna, men absolut inte ha något tålamod gentemot licenstagare och partners. Mot dessa måste du reagera snabbt och resolut vid första avvikelse från utfästelse.
- Undvik för dig okända kompanjoner, i vart fall om du är helt beroende av projektet. Din familj bör ha sin försörjning tryggad på annat sätt.
- Deltag och kritisera patentbyråns arbete innan patentansökan lämnas in. Sänd in denna så sent det överhuvudtaget går.
- Lita aldrig på en enskild jurists bedömning av rättsläget. Anlita alltid specialister. Kräv om möjligt någon form av medansvar.
- Begär skriftligt på alla löften och åtaganden. Precisera vites- och skadeståndssanktionen för varje garanti hur absoluta de än synes vara.
- Kolla noga upp din tilltänkte avtalsparts handel och vandel. Försök ta reda på hans faktiska motiv till ert samarbete.
- Fortbilda dig i ekonomi och juridik. Deltag i kurser och föreningsliv. Bidra till att uppfinnarnas situation förbättras i Sverige genom att gå med i Svenska Uppfinnareföreningen.
- Är man en resurssvag enskild uppfinnare är det bättre att utveckla enkla, resurssnåla produkter med stor marknad, än att angripa komplicerade problem där det krävs stora ekonomiska och personella resurser. I sistnämnda fall låter sig presumtiva kunder och licenstagare vanligtvis endast övertygas av en redan igångsatt, kostsam produktion och framgångsrik försäljning.
    Den som kommit på en ny produkt eller affärsidé med skenbart fantastiska framtidsutsikter är att gratulera. En rik och spännande framtid hägrar. Bli bara inte alltför salig och yvig! Skänk även några tankar på diverse risker och eventualiteter: Den tekniska risken; inte-först-risken; affärsrisken; den privatekonomiska risken; stöld-, intrångs- och rån-risken; risken för felaktig timing och konjunktur samt den juridiska risken eller rättsövergrepps-risken. Bara för att nämna några. Annars, - Lycka till!

_______________________

ETT URVAL DEBATTARTIKLAR I MEDIA
OM ADVOKATKÅRENS SÄRSTÄLLNING I SVERIGE OCH DEN BRISTFÄLLIGA
KVALITÉN PÅ JURISTDOMARNAS BEDÖMNING NÄR EN RÄTTSTJÄNARE ÄR PART I CIVILMÅL:

Dagens Industri den 24 maj 1994: "Låt inte advokaterna syna sig själva" av Bertil Burström
Replik i DI den 31 maj 1994: "Vi advokater får inte döma oss själva" av Adv-samf. ordf Sven Unger.
Svar i DI 14 juni 1994: "Vem kontrollerar advokatens specialkunskaper?" av Förbundsjurist Per Ossler, Fackförbundet Installatörerna
Därutöver ett flertal apostroferande samtal till Debattredaktören och Burström. EU-valet stoppade vidare debatt.

Dagens Industri 27 maj 2000: "Är svenska advokater mer rättrådiga än norska?" av Bertil Burström
Replik i DI 8 juni 2000: "Därför fälls färre advokater i Sverige" av Anne Ramberg, generalsekreterare i Advokatsamfundet
Svar i DI 17 juni 2000: "Hur kan en varnad advokat vara lämplig som försvarare?" av Annette von Sydow, Ekobrottsmyndigheten
Inlägg nr 4 i DI 4 juli 2000: "Advokater klarar ej egenkontroll" av Bertil Burström
Inlägg nr 9 i DI 19 aug 2000: "Slå vakt om tilltron till rättsväsendet" av Anne Ramberg, generalsekreterare i Advokatsamfundet
Inlägg 10-12 den 29 aug -00: "God Advokatsed har hamnat i utförsbacke" m m av Annette von Sydow, EBM + Korlén o Fertner
Inlägg 13-15 i DI 1-2/9 -00: "Advokatsamfundet omvänder sig nog bara under galgen" av Stig Gustafsson, fd chefsjurist på TCO; riksdagsman för (s).
Inlägg nr 16 i DI 5 sept 2000: "God Advokatsed har stramats upp" av Claes Peyron, Etiknämndens ordförande
Inlägg 17 i DI 8 sept 2000: "Även advokater vill ha bättre disciplinnämnd" av Annette von Sydow, bitr chefsåklagare vid EBM
Inlägg nr 18 i DI 19 sept 2000: "Inte heller advokater kan dömas utan bevis" av Anne Ramberg, generalsekr i Advokatsamfundet
Inlägg 19-21, 29/9-20/10 2000: "Vad väntar Justitiedepartementet på?" av Stig Gustafsson, f d chefsjurist TCO (plus inlägg av Claes Peyron och revisorn L-E Olsson)
Debatten avslutades efter 21 inlägg.
Följande fick ej plats: "Slå vakt om rättvisan - och inte dess ombud!" av Bertil Burström

Dagens Industri 21 okt 2000: "Regeringen delar ut domartjänster som belöning" av Ulf Yxklinten, advokat, Malmö
Inlägg i Dagens Industri 27 okt 2000: "Samhället måste ta itu med ekobrottens serviceorgan" av Björn Blomqvist, chefsåkl. EBM

Moderna Tider november 2000: "Andra får sitt straff men advokaterna går fria" av Bertil Burström
"Svar till Bo Hammar" - Replik i MT till Bo Hammar, samhällsrepresentant i Advokatsamfundets disciplinnämnd

FIB-Kulturfront nr 12 -2000: "Sverige har en märklig rättskultur..." av Bertil Burström
Uppföljning i FIB-K nr 4 - 2001: "Varför får en advokatkund sällan rätt?" av Bertil Burström,
med replik av advokat Ingemar Folke: "Burström anar en jättekonspiration"

Helsingborgs Dagblad den 28 aug 2000: "Skillnad på moral och rätt?" av Bertil Burström

Nordvästra Skånes Tidningar 5/5 2000: "Går det att lita på advokaterna?" av Bertil Burström
Replik i NST 13 juni 2000: "Visst kan man lita på landets advokater" av Bo Ahlenius, vice ordf i Advokatsamfundet
Svar i NST 3 juli 2000: "En bättre granskning av advokaterna behövs!" av Bertil Burström

HD/NST 1 febr 2007: "Dåliga polisutredningar är ett hot mot rättssäkerheten" av Bertil Burström

Postens företagartidskrift Du&Co nr 2 2001: Kort redogörelse för det bedrövliga frimureriet i svenska domstolar.

Tidningen Fria Företagare nr 1, mars 2004, från Företagarförbundet: Advokatkårens särställning i Sverige

Sveriges Domareförbund har klargjort en gång för alla att de svenska advokaterna har varit och är helt oklanderliga. Hur skall man annars tolka domareförbundets remissvar till Advokattillsynsutredningen SOU 1999:31?

_______________________________

PRAKTIKFALL är lärorika för småföretagare och uppfinnare

Ett bra sätt att ta till sig lärdom och lära sig, är att ta del av hur och varför andra har lyckats eller misslyckats. Framgångssagor berättar dock inte mycket om viktiga lärdomar, eftersom de svåraste stötestenarna kunnat undvikas genom tur eller skicklighet och därför heller inte noterats. "Av skadan blir man vis, men inte rik" och "Hälsan tiger still", är ett par ordspråk som passar in. Åtskilliga småföretagare och uppfinnare har kunnat ta varning och lyckats undvika vissa beskrivna fallgropar att döma av de rekordmånga och tacksamma reaktioner som kom in till tidningsredaktionen efter att följande artikel publicerades:
Historien om en uppfinning (Artikeln publicerad i tidskriften Uppfinnaren & Konstruktören nr 1 1998 (6 sid)).

________________________

Statens höga företrädare har väl "alltid" skyddat
sig själva och varandra?

Författaren och rättskämpen V ilhelm Moberg (bild) fick under 1950-talet anledning att i vredesmod fatta pennan och skildra flera rättsskandaler bland Sveriges "rättsvårdande" myndighetspersoner. Många av dessa händelser har gått till eftervärlden under följande namn:
Rådman Lundquist-affären (Folke Lundquist var domare vid Stockholms tingsrätt och förskingrade miljonbelopp som förmyndare och god man åt konstnären Gustaf Unman. Avslöjandet motarbetades av juristkollegor och andra rättstjänare i sjutton år!);
Haijby-affären. Kurt Haijby misstänktes ha haft (då olagliga) homosexuella förbindelser med kung Gustav V, och även pressat kungen på pengar. Detta fick höga myndighetspersoner med överståthållaren Thorsten Notin i spetsen att grovt bryta mot lagen. Den ganska harmlöse Haijby spärrades bl a in på Beckomberga mentalsjukhus och tvångsförvisades även till Tyskland och Gestapos fängelse i februari 1939 för särskilt farliga element. Dömdes sedan till sex års straffarbete, sedan "rättstjänarna" konspirerat ihop ett preskriptionsavbrott om påstådd utpressning;
Kejne-affären. (Handlar om falska beskyllningar och förföljelser av Pastor Karl-Erik Kejne, sedan denne ingripit mot barnprostitution och homosexuella förbindelser i Stockholms högre samhällsskikt);
Selling-affären (Selling var en tjänsteman vid Riksmuseet, vilken man försökte förklara sinnessjuk eftersom han ansågs obekväm för vissa chefspersoner);
Högbrofors-målet. (Handlar om svindlande affärer och dubiösa domstolstvister mellan Svenska Handelsbanken, Wallenberg-sfären och företagsbyggaren Torsten Kreuger, bror till tändstickskungen Ivar Kreuger).
   I vår "upplysta" tid har vi med viss regelbundenhet upplevt flera uppseendeväckande händelser inom rättsväsendet och statliga verk. Vem minns inte "Fången på fyren" - Anders Ahlmark, som i sin egenskap av kartograf vid Sjöfartsverket upptäckte att verket missat att på sjökorten markera ett grund vid Fifång, vilket det ryska tankfartyget Tsesis gick på med dunder och brak år 1977. Kaptenen och den tjänstgörande lotsen beskylldes för haveriet och fick felaktigt bära hundhuvudet, tills Ahlmark lyfte fram sanningen i offentlighetens ljus. Då blev det istället Ahlmark som frystes ut och sattes i tjänst på fyren Ölands Södra Grund . Justitiekanslern Ingvar Gullnäs fritog i sin utredning inblandade myndigheter från allt ansvar. Tack och lov ställde denna gång Högsta domstolen i viss mån en korrekt diagnos på eländet efter sex års domstolsförhandlingar.
     Sedan har vi Krigsmaterielinspektionens (Carl Fredrik Algernon, död 1987) låt-gå-mentalitet i samband med Bofors-affären med Indien, Dubai och Bahrein (1980-talet), där mutor och överträdelser av exportförbudet (Robot70 m fl) var huvudingredienser. Avslöjandet av detta skumrask började med att en av de anställda ingenjörerna på Bofors, Ingvar Bratt, tyckte att fifflet hade passerat anständighetens gräns. Den rättrådige blev som vanligt i sådana sammanhang utstött i kylan. (Att detta som regel gäller för alla "Whistleblowers" har fastslagits genom forskning av professor emeritus Lennart Lundquist m fl på Institutionen för Statsvetenskap vid Lunds Universitet.) Efterföljande debatt gav upphov till lag SFS 1990:409, om skydd för anställda som avslöjar en arbetsgivares brottsliga verksamhet.
    Många frågetecken finns även kring den mångbegåvade läkaren och före detta aktive socialdemokraten Alf Enerström, som efter att ha varit en hyllad "guru" i politiska kretsar hamnade i onåd hos statsministern Olof Palme (s) och förföljdes av myndighetspersoner med lejda "rättstjänare" samt slutligen isolerades i sluten psykiatrisk vård. Se även hemsidan från Enerströms främste supporter, arkitekten Sten Lindeberg.
    Man får heller inte glömma fallet Osmo Vallo, där en mer eller mindre utslagen människa avled av de skador som uppkom vid ett polisomhändertagande. Rättsmedicinalverket och poliskåren med flera rättstjänare såg till att upprepade gånger dölja polisövergreppet på olika vis, trots att ett tiotal vittnen hade bevittnat händelsen. Bland många andra har även förre chefen för Riksrevisionsverket, Inga-Britt Ahlenius (sedan 2004 undergeneralsekreterare för FN's internrevision), riktat nedgörande kritik bl a i tidningen Dagens Nyheter mot hur myndighetspersoner i detta liksom i många andra fall , skyddar sig själva och sina kollegor i stället för att söka efter sanningen och en anständig rätt.
    Mindre känt i media är fallet med Täby-läraren Staffan Taube, som upptäckte vissa oegentligheter på sin skola. Taube påtalade detta för skolchefen, med påföljd att han blev gruvligt mobbad medan de skyldiga gick fria. I samband med att Försäkringskassan utredde en arbetsskada hos den hederlige läraren, skrevs ett ärekränkande intyg om Taube. Fallet kom upp i Kammarrätten, där det blev uppenbart för Taube att de avslöjande bandupptagningarna från rektorns osanna vittnesmål i Länsrätten hade manipulerats. Det framkom senare att rektorns man hade lånat hem kassettbanden under några veckor. Sedan polis kopplats in, kunde det fastslås (genom undersökning av tekniker hos FOI och Ericsson) att banden hade redigerats och kopierats på ett ganska amatörmässigt sätt. Följden blev att rektorns man (dåvarande justitierådet Hans-Gunnar Solerud) i all tysthet tvingades sluta sin tjänst vid Högsta domstolen och har därefter varit verksam som advokat. Den domare på Kammarrätten, som hjälpte sin höge domarkollega att låna kassettbanden, avgick och lär numera vara jurist på Arbetsmarknadsstyrelsen. Staffan Taube, vars enda "fel" var att sträva efter ordning och reda, är nu förtidspensionerad på grund av utstötningens skadeverkningar. Trots insikterna hos polis och teknisk expertis har ingen åklagare velat pröva huruvida dåvarande justitierådet Hans-Gunnar Solerud gjorde sig skyldig till grovt övergrepp i rättssak och grovt undertryckande av urkund eller urkundsförfalskning och/eller om domarkollegan i Kammarrätten kunde anses skyldig till medhjälp. (Uppgifterna om Taubes upplevelser har refererats i Sveriges Radio P1 och kan återfinnas i ett digert offentligt material).
      En person med civilkurage, som det faktiskt gått lite bättre för, är undersköterskan Sarah Wägnert. Hon slog i slutet av 1990-talet larm om vanvård hos ISS Care på Polhemsgården i Solna av äldre sjuka. 1997 blev Sarah utsedd till årets svensk och gav upphov till en ändring i socialtjänstlagen om skyldighet för anställda att anmäla missförhållanden inom vården; "Lex Sarah".
     Bland andra egendomligheter som Myndighets-Sverige varit med om att producera kan nämnas Estonia-utredningen, där utredarna, som i och för sig representerade flera berörda länder, av allt att döma gick in för att inte göra någon ansvarig för det osannolika fartygshaveriet en sen septembernatt 1994 på Östersjön. Tsunami-kommissionen däremot lade i slutet av 2005 fram en mycket seriös utredning som är så rakryggad och sanningsenlig att folk med erfarenhet från statliga utredningar bara gapar av förvåning.
     Man får hoppas att den öppenhet som den sistnämnda kommissionen visat kan mana till efterföljd. Förutsättningarna för objektiva utredningar och en neutral granskning av staten och statliga myndigheter är annars inte goda. Ej heller kan bästa skötsel garanteras i statens olika fögderier. För detta krävs åtminstone att generaldirektörer och chefsdomare med flera utses på faktiska meriter och inte efter politiska företräden samt förevisad servilitet mot regeringsmakten. En annan ovillkorlig förutsättning är att nuvarande granskningsorgan men även styrelseledamöter i statliga verk och företag besätts med från statsmakten helt fristående personer. Viktigt är att dessa städse uppvisar hög integritet och stark rättskänsla, för det är alls inte så att rättspatos medföljer den juridiska utbildningen. För att komma tillrätta med den dolda vänskapskorruptionen i Sverige, krävs dessutom att media tillägnar sig bättre juridiska kunskaper och blir mer granskande och mindre auktoritetstrogen. Detta är viktigt för ett folk, som tack och lov sluppit förödande krig men just därför inte lärt sig civilkurage i praktisk handling utan istället skyggar bakom lejda ställföreträdare och ombudsmän.
    Endast om staten och dess tjänstemän vinnlägger sig om att verkligen på bästa sätt tjäna sina medborgare öppet och ärligt kan vi få ett harmoniskt, tryggt och hållbart samhälle. Om sedan jämlikhet och oegennyttig rättvisa i en nära framtid även får råda i övriga jordens länder kan vi möjligen hoppas på en bestående fred mellan alla folk och länder.

___________________________

Är det OK om rättvisan favoriserar en viss yrkesgrupp?
Uppdatering av artikeln "Advokatkårens särställning i Sverige"
publicerad i tidningen Fria Företagare nr 1, mars 2004, från Företagarförbundet (upplaga 150.000 ex)

Domstolarna är skyldiga att behandla alla parter lika. Grundlagen RF 1:9, domarreglerna samt Europakonventionen föreskriver att åberopade bevis, avtalsvillkor, vittnesutsagor och omständigheter skall värderas objektivt och likvärdigt. Enligt statistiken får förfördelade kunder bifall till sin domstolstalan ungefär lika ofta som kundens leverantörer och konsulter. Detta tyder på att ingen part har bättre odds än någon annan, i vart fall om de företräds av sakkunnigt rättegångsbiträde.
         Konsultgruppen advokater avviker dock påtagligt. Ingen av dessa statsauktoriserade jurister har någonsin förlorat en rättstvist mot en enskild klient, även om denne biträtts av annan advokat, jurist eller professor! Något tusental tvistemål angående vårdslös/illojal handläggning har avgjorts senaste seklet, men inte en enda av de missnöjda klienterna har hittills tillerkänts en enda krona i skadestånd av svensk domstol. Detta är en regel utan undantag: 1949 nekades dödsboet efter en känd ämbetsman[1] skadestånd även av Högsta domstolen, trots konstaterade handläggningsfel (NJA 1949 s 271).
        De belopp som missnöjda klienter offrar på att utkräva skadestånd från försumliga advokater, sedan förlikningsförhandlingar och försäkringslösningar misslyckats, kan anses bortkastade då vinstmöjligheten är så utsiktslös. Men ingen informeras om detta, vilket innebär nya ärenden på de redan missköttas bekostnad. Kostnaden och tidsspillan för stat, försäkringsgivare och enskilda är avsevärd.
         Rättsvetenskapen har förhållit sig passiv. I mars 2005 presenterade dock Institutionen för Processrätt vid Stockholms Universitet en undersökning huruvida principen ”Likhet inför lagen” verkligen gäller alla. En delstudie fokuserade på frågan huruvida advokater möjligen favoriseras i domstol. Rapporten Canis non est canem[2] bekräftar många klienters bistra erfarenheter. Den märkliga rubriken får sin förklaring ur nedanstående citat:
         ”Sammanfattningsvis konstateras att klientens möjlighet till framgång med en skadeståndstalan är om inte obefintlig så i alla fall minimal… Men faktum är att man utifrån denna undersökning inte helt och hållet kan avfärda misstanken om att advokaterna gynnas av rättssystemet. …så länge civilprocessen ser ut som den gör idag bör klienten avrådas från att inleda en skadeståndsprocess mot sin advokat.”
      Sveriges justitieminister Thomas Bodström avfärdade genast i radio och TV alla undersökningar som ”otillförlitliga” med motiveringen att de utförts av ”studenter”. Även citerad rapport, som tagits fram av en godkänd jurist[3] under ledning av en professor i processrätt, negligerades i samma maktfullkomliga stil.   Borde inte de alarmerande signalerna istället manat Justitiedepartementet att låta utreda och granska några egendomliga domslut mer i detalj? Det finns all anledning att utröna huruvida det finns fog för misstankarna att domstolarna reser otillbörligt höga krav på rättsgrunder och bevis, när en advokat instäms av sin fd klient. Trots allt anser sig många rättssökande kunna visa, att domstolens bakgrundsteckning förminskat de för advokaten mest graverande omständigheterna. Andra klienter har noterat att åberopade grunder och orsakssamband förändrats inte bara till graden utan även till arten i domskälen. I några tvistemål tycks domstolarna ha gjort sig skyldiga till kronologiska fel och dubiösa domskäl, vilket därmed räddat den försumlige advokaten. Felen har inte kunnat överprövas. Bakomliggande rättegångsmaterial indikerar att många allvarliga anklagelser har fog för sig.
         De diskriminerande konstgreppen tycks härröra från en kollegial kompisanda och strävan att legitimerade rättstjänare skall uppfattas som helt igenom tillförlitliga och därmed även Sveriges rättsapparat. Därför måste även de mest försumliga värnas. Detta kan fortgå utan bättring, då något ”trixande under mattan” inte får förekomma och vore så rättsvidrigt att det bara inte kan ske och är så osannolikt att det aldrig kan vara sant… Medan de som slår larm efter bittra upplevelser uppmanas att inte kvälja dom för att inte rubba allmänhetens tilltro till rättsväsendet.
         Att den oacceptabla situationen består har ytterligare orsaker: En är att ”det svenska rättsväsendet saknar förmåga att rätta sig självt” - som 29 initierade auktoriteter skrev på DN-debatt den 1 mars 2005. Ett annat skäl är att JK och JO endast får ingripa mot formella fel. Därtill vägrar HD envetet och utan förklaring pröva tvister mot klandervärda advokater trots att prejudikat saknas[4]! Till följd härav saknar Sverige nöjaktig kvalitetssäkring samt forsknings- och mediebevakning på detta rättsområde.
         Ännu en orsak till att orättfärdigheter inte korrigeras i rättsapparaten kan vara att de rättsliga aktörerna har en obefogad övertro på sin egen förmåga och oantastlighet. Likväl tyder ingenting på att god moral och rättskänsla är mer utpräglad bland jurister än hos andra. Däremot tycks ödmjukhet vara en bristvara. Därför visas kalla handen när utomstående uttrycker tvivel, istället för att frågan undersöks närmare och saken korrigeras så fort en felaktighet påpekas. Ett möjligt motmedel är att yrkesneutrala nämndemän tilläts i tvister där kollegialt jäv ligger i farans riktning?
         Företag och enskilda kan klaga hos Europadomstolen. Denna utpost för mänskliga rättigheter har 80.000 pågående klagomål (ca 700 från Sverige). Utsikterna är därför små och väntan lång. Trots uppenbart jäv har en av domarna, som för några år sedan var ordförande för Sveriges Advokatsamfund, avfört två klagomål om favorisering av advokater i svenska domstolar[5]. Emellertid har målet 73841/01 nu blivit "admissible" varvid åtta domare har utsetts vilka förelagt Svenska staten att senast 15 september 2005 yttra sig över anförda egendomligheter i en tvistemålsprocess mot advokat. Skriftväxlingen måste härefter ske på engelska eller franska. Den enskilde klaganden synes inte få något bidrag till översättning eller juridiskt biträde för sitt argumenteringsarbete. Staten har självfallet tillgång till alla tänkbara resurser.
         I andra länder behandlas advokater som vilka medborgare som helst. Danska klienter får bifall till sina klagomål i mer än hälften av fallen. Där råder kulturen att påträffade fel rättas till, medan utfallet ”noll” för svenska klienter torde bero på att svenskt rättsväsende har ett ansvarsbefriande förhållningssätt till myndighetspersoner[6]. Är det verkligen försumbart att ett femtiotal medborgare drabbas av partiska domar årligen för att folkflertalet skall behålla sin barnatro på domstolarnas ofelbarhet? Vad innebär det i förlängningen om rättsväsendet agerar olika allt efter vem som är svarande? Rättvisans tjänstemän har mer än andra en absolut plikt att se till att rätt verkligen blir rätt. Den uppgiften måste fullgöras utan partiska hänsyn i ett tillförlitligt rättssamhälle. I avvaktan på ytterligare forskning och så länge inte ens advokatens mest tvivelaktiga arbetsinsatser fördöms i svenska domstolar, borde allmänheten upplysas om följande mot bakgrund av redovisad forskning:
En skadeståndstalan mot klandervärd advokat är fullständigt utsiktslös och icke tillrådlig oavsett styrkan i bevisning och rättsgrunder!

[1] Kuriöst nog f d hovrättsråd och dåvarande VD för ”Lagboksförlaget” Norstedts. Detta är det enda beskrivna rättsfallet angående advokaters rådgivning och handläggning gentemot enskilda klienter. Skadeståndet sattes till noll kronor av HD.
[2] Gammalt latinskt ordspråk, fritt översatt: Hundar äter inte andra hundar.
[3] Jur kand Sebastian Frizzo, Juridicum, Stockholms Universitet HT 2004; Handledare Professor Christian Diesen
[4] Svensk Juristtidning nr 3 1998 s 185-211 /professor Jan Kleineman. Se även SOU 1999:31. Jfr även resningsärendena Ö 3423/2002 och Ö 3483/2002 samt HD-mål T 4197/2004, som samtliga tre efter ett till tre års väntan avvisades i ett enda sammanhang av HD den 30 nov 2005 (justitieråden Regner, Nina Pripp och Anna Skarhed).
[5] ECHR, Strasbourg: Målen 11071/03 (Johansson m fl mot Sverige) samt 8960/03 (Simic mot Sverige).
[6] Muntligt uttalande från utländsk juridikprofessor. Se även motsvarande påstående i intervju i Dagens Nyheter 30 maj 2005 med f d Generaldirektören för Riksrevisionsverket Inga-Britt Ahlenius, sedan 2005 chef för FN:s internrevision.

________________________________________

ETIKDISKUSSION I STORT OCH SMÅTT

Det finns väl knappast någon sund människa som önskar sig krig, terrorism, gangstervälde eller andra fula yttringar av mänskligt våld och grymhet. Den som försöker göra en uppriktig analys om våldets orsaker torde finna att den egentliga grunden till både stora och små konflikter är densamma i den stora världen som i den enskilda individens grannskap. De som på orättfärdiga grunder "tar för sig" på bekostnad av andra eller ljuger och bedrar för att vinna egna fördelar skapar orättvisor och missnöje hos den som förfördelas. Detta gäller såväl individer och företag som länder emellan. Girighet, falskhet, orättfärdighet, egoism och nepotism skapar inget gott för någon, annat än en kort tid för den som låter människans sämsta egenskaper frodas. Varje person, företag eller land som uppträder oetiskt har ett stort ansvar för de lätt förståeliga reaktioner som uppkommer. Hämnd, revanschbegär och terrorism i det lilla eller stora är egentligen naturliga reaktioner på andras oförrätter. Därför kan även påstås att de styrande och maktutövande som förr ägnade sig åt slavhandel och slaveri, apartheid, utsugning och rättsövergrepp samt maktarrogans i form av godtycklig gränsdragning mellan regioner och länder, bär skulden till de konflikter och ond bråd död som kom i orättens släptåg. Är det fel att säga att ingen rikedom är helt utan skuld till andras fattigdom?
    Uppenbarligen har den mänskliga utvecklingen inte kommit långt när presidenter och välutbildade regeringschefer tror att man kan bomba bort terrorismen från världskartan. Har man inte hört talas om ordspråken: "Våld föder våld" och "Orättvisa föder revanschbegär"? Att försöka isolera, betalningsblockera och svälta ut ett land för att få folket att välja "rätt" ledare och "rätt" politiskt system är lika primitivt som naivt och enbart ägnat att skapa problem för omvärlden men även för den aningslöse "översittaren". Den segregation som förekommer lite varstans i världen bär inte något gott med sig, tvärtom. Även vålds- och krigsfilmer påverkar inte minst det uppväxande släktet på samma sätt som reklam är tänkt att påverka vuxna människor att lätta på plånboken.
     Mycket återstår att göra även i det svenska samhället innan det råder sann rättvisa, rättfärdig jämlikhet och ett hederligt broderskap oavsett kön, etniskt ursprung, släktskap, samhällsställning och yrke. Ett problem härvidlag är att alltfler beslutsfattare låter sig styras av en egoistisk strävan efter egen nyttomaximering och inte av de ursprungliga humanistiska och objektiva idealen. Det är även förvånande att platsannonser för Polishögskolorna, jurist- och domarutbildningarna etc inte uttrycker något önskemål om en uttalad rättskänsla hos den sökande. Erfarenhetsmässigt grundläggs känslan för rätt och sanning under tidiga år genom uppväxtmiljö, förebilder och yttre påverkan. Därför är rättskänslan olika stark hos enskilda individer och borde betonas som en mycket viktig egenskap särskilt för de som städslas till rättsvårdande befattningar. Måhända skulle då vänskapskorruptionen och de negativa yttringarna av kåranda och "frimureri" kunna begränsas. Civilkurage skulle naturligen uppmuntras medan hyckleriet och ryggdunkandet minska, vilket borde underlätta för flera att i sin yrkesutövning göra rätt och skilja på sak och person.
    En väsentligt bättre utbildning i lag och rätt, etik och moral borde ges redan i skolornas grundutbildning liksom utbildning och vägledning i samlevnad och psykologi, mänskliga relationer och social kompetens. Det är troligt att landets inbyggare finge ett mindre promiskuöst och sekulariserat leverne, men i stället bättre insikt om vad som är viktigt och väsentligt för barn och vuxna i ett gott samhälle. En sådan utbildning skulle ge bättre bildning som effekt, även om utbildning och bildning långt ifrån är samma sak. I nutida utbud från slit-och-släng-kulturen skulle goda förebilder kunna utgöra bra motvikter. Troligen skulle flera av oss förstå varandra bättre oavsett kultur, etniskt ursprung, yrke eller samhällsställning. Måhända skulle synen på avvikande och udda människor bli mer nyanserad genom bättre grundutbildning, liksom även insikten att bristande betalningsförmåga eller domstolstvister inte behöver vara något suspekt, utan oftast är en konsekvens av orättfärdigheter från andra parter.
     Inte minst får ett bra samhälle med goda medborgare aldrig släppa omtanken om de som av olika anledningar råkat illa ut och blivit beroende av droger och dåligt sällskap. Om de som redan blivit kriminella och utstötta får en väsentligt bättre medmänsklig hjälp kommer brottsligheten att minska och lugnet i samhället att öka. Kriminalvårdens fokusering på inlåsning bör växlas mot rehabilitering, psykoterapi och omhändertagande av de redan från barnsben urspårade människor som dömts till långvarig internering och därmed underminerade framtidsförutsättningar.
    Följaktligen bör det i ett gott samhälle inte vara som nedanstående drastiska illustration visar - att fångarnas enda förhållningssätt i förhållande till fängelset är tre alternativ utan annat mål i sikte.

© Bertil BURSTRÖM Ängelholm i maj 2006 www.bertilsuppslag.eu

"FÅNGVAKTARENS VARDAG: 1. Rymmer ej... 2. Rymmer... 3. Har rymt..."

Installation av Bertil Burström, 2004 vid HILLESGÅRDENs Park- och konferensanläggning, Fastarp, Klippan

OFULLGÅNGEN LAGSTIFTNING
I ett globalt perspektiv är Sverige en rättsstat, men det finns fortfarande många brister.
Här är en lista med synpunkter på lagstiftningen från en praktiskt erfaren gräsrotsnivå.
Välkommen med kompletteringar och förbättringsförslag!

1. Sverige låter, till skillnad från många andra länder, utdömda skadestånd eller dylikt bli exigibla (utmätningsbara) även om domen överklagats till högre instans och således ännu inte vunnit laga kraft. Därigenom kan en part, som fått bifall i tingsrätten, begära Kronofogdemyndighetens hjälp att säkra det utdömda beloppet. Om motparten inte kan lämna bankgaranti, betala pengarna eller nedsätta beloppet i Länsstyrelsens allmänna förvar, kan den "preliminärt förlorande" parten försättas i konkurs utan att få sin sak prövad i högre rättsinstans. Det innebär att en part kan chansa med att föra in falska bevis och osanna vittnesmål i tingsrätten för att säkrare kunna vinna. Om så blir fallet kan han snabbt få sin "ljusskygga" sak ur världen genom att begära motparten i konkurs om motparten inte kan betala de höga rättegångskostnaderna. Risken är ganska liten att konkursboet vill riskera mera pengar genom överklaganden och menedsutredningar i hovrätten eller kammarrätten.
Exempelvis i Norge däremot kan ingen dom verkställas förrän målet vunnit laga kraft efter slutlig prövning även i den högsta rättsinstansen. Nog känns väl det senare exemplet mera rättssäkert?

2. De så kallat "kvalitetskontrollerande" rättsinstanserna hovrätterna och Högsta domstolen behöver enligt gällande svensk lag inte redovisa sina rättskällor, domskäl eller eventuellt befintliga prejudikat som stöd för att avvisa eller vägra lämna bifall till de argument som en klagande part anför. Detta trots att det knappast kan medföra något merarbete eller kostnad att överrätten anger vilka regler eller gamla prejudikat som medför att exempelvis HD inte kan lämna dispens för omprövning av ett mål? Lagstiftaren har därigenom lämnat vägen öppen för en i vissa fall undermålig rättskvalitet och en ibland ohämmad om än undanskymd vänskapskorruption inom det svenska rättsväsendet när ovidkommande särintressen står på spel på grund av partsställningen.

3. Efter att Riksdagen tagit beslut om begränsningar i den statliga rättshjälpen har olikheten inför lagen blivit ännu mer markant. Den som tvingas vända sig till domstol har vanligtvis svårt att få gehör för sin talan om den juridiska kunskapen är otillräcklig. Advokater och kvalificerade jurister är i sådana lägen lika oundgängliga som kostsamma. Därför borde även advokater tillåtas hjälpa till utan timarvode men mot framtida andel i eventuell ekonomisk framgång i domstolen. Sådant förfarande är tillåtet i vissa andra länder, exempelvis USA. Svensk lag och gällande etikregler i Advokatsamfundet förbjuder dock undantagslöst varje hjälpinsats mot rörlig provision på det ekonomiska utfallet. Detta förbud innebär att åtskilliga rättssökande förblir detta i teorin, men kan aldrig få sin sak rättsligt prövad som andra bättre bemedlade "rättskonsumenter".

4. Preskriptionstiderna för olika brott föreskrivs i Brottsbalken och följer av straffsanktionens längd eller kännbarhet och räknas från brottets begående. Men vad gäller om de lömska brotten Bedrägeri, Svikligt förfarande, Urkundsförfalskning och Trolöshet mot huvudman inte kan uppdagas förrän lång tid efter gärningen? Lagstiftaren tycks inte bry sig om detta, utan har samma regler som för andra brott och har inte förstått att preskriptionstiden i dessa fall borde räknas från när brottet avslöjas. Vid sen upptäckt kan preskriptionstiden annars bli obefintlig och lika med noll även om stora skador uppstår!

5. Utvecklingsstörda och omyndigförklarade räknas i brottmål förvånande nog som rättsmyndiga, till skillnad från vad som gäller i de flesta andra länder efter en förnuftig och naturrättslig lagstiftning.

6. Varje tilltalad brottsmisstänkt har full rätt att återkalla sitt överklagande till hovrätten fram till minuterna innan hovrättens dom meddelas. Denna "rättssäkerhetsprincip" skapar stora merarbeten och onödiga kostnader för utarbetande av domar etc som sedan aldrig kommer till användning. Om rätten att återkalla talan istället skulle gälla endast fram till dess att parternas slutpläderingar har avslutats vid huvudförhandlingen skulle både besvär och pengar sparas för det allmänna.

7. Självklart är det viktigt att en dom undertecknas av minst en ansvarig domare. I brottmål sitter vanligtvis minst en lagfaren domare och en protokollförande jurist i tingsrätten jämte tre nämndemän. I hovrätten medverkar vanligtvis två nämndemän vid sidan av tre lagfarna jurister i brottmål. Ofta medverkar även någon yngre jurist som protokollförare. I hovrättens domar framgår vilka juristdomare och nämndemän som deltagit och dömt i målet. I tingsrättens domar däremot finns för det mesta endast uppgift om namnet på rättens ordförande, d v s juristdomaren. Det finns alltså ingen uppgift i domen om vilka nämndemän som deltagit i beslutet eller om vilken jurist som varit ansvarig för protokollföringen. Varför förekommer dessa uppgifter sällan eller aldrig i tingsrättens domar? Att uppgifterna däremot förekommer i det för de flesta okända domstols-protokollet räcker inte.

8. För den som avtjänar sitt straff i fängelse kostar det inget extra att avvika från en permission eller rymma från fängelset. Det enda som händer, förutom att det uppstår mycket merarbete och kostnader för fångvården, är att strafftiden tar paus och frigivningen förskjuts i tiden lika länge som rymmaren är borta. Är detta bra? Vore det inte lämpligt med någon kännbar preventiv verkan, vilket nog skulle avhålla många från att försöka rymma?

____________________

STIFTELSEN RÄTTSSTÖDSFONDEN vill gärna få kontakt med dig som har goda språkkunskaper och ett socialt rättspatos, och som på ideell bas kan hjälpa oss översätta relevanta avsnitt i hemsidan till företrädesvis engelska, franska, tyska, spanska eller andra språk. Kontakta oss gärna!

Vi är tacksamma för tips och besked om felaktiga fakta.
Kontakta ansvarig skribent!

Ta även del av: Diskussion och debatt på nätet om Fair play i rättsapparaten

Även rättsskaffens människor kan råka illa ut i rättsapparaten. Hjälp oss bistå dem!
Såväl små som stora belopp välkomnas! Vi arbetar helt ideellt och har inga administrationskostnader.
Hoppet står till dig som vill ha likhet inför lagen och har någon slant över!

© Webbdesigner och ansvarig skribent: Se www.bertilsuppslag.eu Uppdaterad 2015-03-16
Webbsajten introducerad på Internet 15 februari 2006