Rättsstödsfonden SRSF  (<till startsidan)

ORÄTTFÄRDIGA DOMAR och JUSTITIEMORD

Kan man ALLTID lita på Sveriges domstolar och advokater?

Svaret är - tyvärr inte.
Forskarnas metod för att övertyga tvivlare har i alla tider varit att stapla fakta. Här nedan finner du följaktligen entydiga bevis för att mitt nekande svar faktiskt är korrekt.
- Skulle Du t ex tycka att det är OK om din advokat desinformerar och för dig bakom ljuset i strid med ert avtal om hur uppdraget skall genomföras, vilket blir ekonomiskt och socialt förödande för Dig?
- Skulle Du godta att två "oberoende" advokater utreder och kritiserar den första advokatens handläggning, men samtidigt undertrycker den allvarliga felinformationen och vägrar dra fram kollegans svek mot dig som huvudman och även skyddar sin kollega på många andra sätt?
- Skulle Du godta att en domstol anser att den advokat, som inte fullföljt det viktigaste som utlovats och varit svekfull mot dig, utförde sitt uppdrag "med omsorg och skicklighet"?
- Om Du uppmanades av en specialiserad juridikprofessor och flera andra jurister att överklaga, skulle du göra det om du inte känner till att advokater särbehandlas positivt av domstolarna i Sverige (i tvistemål)?
- Om Ditt företag blir likvidationspliktigt och du själv helt utblottad, eftersom du hållit liv i företaget så att talerätten inte skulle gå förlorad - och när du forskar och skriver om detta, upptäcker massor av andra som råkat ut för liknande "justitiemord", - skulle inte även Du opponera mot de rättsligt unika missförhållandena inom Sveriges rättsväsen och advokattillsyn?
 

Studera 1 av 100-tals exempel! - Kronologisk redovisning, som bör läsas på skärmen så att bevisen kan läsas i anslutning till texten. Klicka på understruken text om du vill se bakomliggande dokument i htm-, doc- eller pdf-format!  
/Dokumentär författare - allt självupplevt: Bertil Burström, Ängelholm 2012.

Vem kan man lita på?" Oljemålning 140x210 cm Sonja EM Andersson, Höganäs

Forskning och beprövad erfarenhet visar att svenska domstolar
regelmässigt favoriserar advokater i tvistemål mot missnöjda klienter

Sverige har ett rättsväsen som byggts i fred och frihet under sekler. Därför kan det nog vara svårt att tro att det förekommer oegentligheter och rättsövergrepp från rättstjänarna själva på grund av vänskapskorruption eller av andra orsaker. Att tvivla på detta är som att påstå att Adolf Hitlers statsbyråkrater inte medverkade till övergrepp och judeförföljelser under andra världskriget.
Genom försåtliga vinklingar och skenbart trovärdiga formuleringar kan domare och beslutsfattare "skriva bort" eller "mörka" ärenden, vars rättmätiga behandling är obekväm för rättstjänarna, vännerna eller myndigheten själv. Endast dem med självupplevda erfarenheter eller de som forskat i saken synes vara allvarligt bekymrade. För vår del har vi svårt att blunda som folkmajoriteten gör i sin aningslösa Törnrosa-sömn...

Årligen avgörs tusentals brottmål och tvistemål i Sveriges domstolar. De allra flesta domar kan parterna leva med. Vissa rättsliga avgöranden framstår dock som mer eller mindre obegripliga och oacceptabla för inblandade parter, men även för allmänheten och initierad expertis. Orsakerna är flera. Bristfälliga förundersökningar och rättsutredningar, undermålig processföring av advokater och juridiska biträden samt brister från åklagarsidan men även tidsbrist och missförstånd hos domstolarna är några av anledningarna. Missriktad kåranda och mer eller mindre ohämmad vänskapskorruption bland den rättstjänande personalen är andra orsaker. För civila tvistemål gäller att det statistiska, genomsnittliga utfallet för alla yrkesgrupper, kunder och leverantörer (med undantag för en viss yrkesgrupp), är att kärande- respektive svarandesidan uppnår ett rättegångsresultat på cirka fifty-fifty (50/50) för framgång eller motgång, i det långa loppet och översiktligt räknat.
    Om man granskar avgjorda domar i civilmål med avseende på de homogena yrkesgrupper som varit svarande i skadeståndsmål finner man att advokatkåren intar en kraftigt favoriserad särställning i den svenska rättsstatistiken vad gäller tvistemål. För fullständighetens skull bör framhållas att de advokater som varit svarande i skattemål, brottmål och andra brottsrelaterade rättegångar, däremot behandlats på normalt sätt i likhet med övriga medborgare.
    Då man på goda grunder kan uppskatta att åtminstone ett tjugotal advokater årligen instäms av missnöjda klienter med hänvisning till ekonomiska skador på grund av vårdslös och försumlig eller illojal handläggning från ombudets sida, borde åtminstone några av dessa klienter haft rättslig framgång under åren. En klient som är djupt missnöjd med sin advokats arbete ser vanligtvis till att få handläggningen och de relevanta omständigheterna i uppdraget granskade av sitt försäkringsbolag, juridisk expertis eller av andra advokatbyråer. Risken för att motparten kan visa sig övermäktig är annars uppenbar. Därför försöker klienten i första hand nå en frivillig uppgörelse utanför domstol. Förlikningar där advokaten tar sin ansvarsförsäkring i anspråk är därför inte helt ovanliga. Ibland visar sig dock advokaten helt omedgörlig trots överväldigande argument från klientens sida. Måhända finns det dolda lojaliteter och bindningar i bakgrunden hos advokaten?
   Följaktligen blir de flesta stämningar mot advokater väl underbyggda. Likväl har hittills inte en enda klient fått bifall till sin talan eller tilldömts en enda krona i skadestånd från advokat under etthundratjugo år. Sedan slutet av artonhundratalet! "Matchstatistiken" är minst tusen (1 000) mot noll (0) till advokaternas fördel! I Danmark med flera länder visar motsvarande statistik däremot cirka fyrtio mot sextio, dvs de danska klienterna får domstolarnas bifall i över hälften av fallen.
    De anmärkningsvärda förhållandena i Sverige avspeglas även av Högsta domstolens (HD) bedömningar för ledning av den allmänna rättstillämpningen. I Sverige finns endast ett enda fall där en advokat (advokaten Emil Heijne med biträden) varit svarande i ett tvistemål som bedömts av HD; NJA 1949 s 271. (Käranden var kuriöst nog dödsboet efter f d hovrättsrådet och dåvarande verkställande direktören för ”Lagboksförlaget” Norstedts). Detta är det enda beskrivna rättsfallet angående advokaters rådgivning och handläggning gentemot enskilda klienter. Det stora skadestånd som hovrätten dömde ut, prutade HD ner till noll. Den tilltalade advokaten Heijne avled innan HD publicerade sin dom. Genom testamente uppstod Stiftelsen Emil Heijnes fond, som administreras av Advokatsamfundet. Se personteckning "Emil Heijne - en legendarisk advokat" i tidskriften Advokaten Nr 2. 2012, sid 38-39 av advokaten Magnus Ullman, som dock förbigick det uppmärksammade rättsfallet med tystnad.
    För varje annan definierad yrkesgrupp i samhället finns ett stort antal rättsfall från HD. Dock ej för advokatkåren. I detta avseende intar Sverige en egendomlig bottenplats i jämförelse med närbesläktade länder. I broderlandet Danmark finns ett tvåsiffrigt antal rättsfall från högsta rättsinstans, där advokat varit ena part i tvistemål.
    Undertecknad lyckades efter egen forskning få till stånd en undersökning hos Juridicum vid Stockholms Universitet i samband med studien "Likhet inför lagen", d v s även i förhållandet klient visavi advokat. Ett sammandrag av forskningsresultatet publicerades i mars 2005 och blev en total bekräftelse av undertecknads forskningsresultat. Några slutsatser från rapporten förtjänar citeras:
    "Sammanfattningsvis konstateras att klientens möjlighet till framgång med en skadeståndstalan (mot en advokat) är om inte obefintlig så i alla fall minimal… Men faktum är att man utifrån denna undersökning inte helt och hållet kan avfärda misstanken om att advokaterna gynnas av rättssystemet.  …så länge civilprocessen ser ut som den gör idag (i Sverige) bör klienten avrådas från att inleda en skadeståndsprocess mot sin advokat.” 
    Med anledning av det anmärkningsvärda resultatet fick den 38-sidiga rapporten titeln "Canis non est Canem", vilket är ett gammalt men i sammanhanget välpassande latinskt ordspråk och betyder "Hundar äter inte hundar".
    En anledning till att det ser ut som det gör i svenska advokat-tvister är att dömande chefsjurister försöker upprätthålla rättsväsendets anseende och allmänhetens tilltro till de rättsliga aktörernas kompetens och omsorg. Emellertid synes man i Sverige, till skillnad från i andra civiliserade länder använda den ohederliga metoden att inte öppet reparera upptäckta och påtalade felaktigheter, utan sopar sådant "mönstergillt" under mattan för att "upprätthålla fasaden", medan den rättssökande lämnas därhän. Andra orsaker till att det i domstolarna förekommer positiv särbehandling av de juridiska konsulter som i Sverige bär det skyddade namnet advokat är följande:
    En domstolstvist mot advokat är av extra känslig natur. Advokaten måste ju enligt rättegångsreglerna instämmas vid den tingsrätt där denne har sin hemvist och kanske dagliga gärning. Inte sällan har advokaten i fråga fullgjort sin tingsmeritering vid samma domstol för att sedan upptas som ledamot av Sveriges Advokatsamfund. Förmodligen är den instämde advokaten även med i regionens intresseförening för jurister, advokater, åklagare och domare. Även om rätten skulle kunna besättas med ledamöter som endast perifert hört talas om advokaten ifråga, torde domstolen likväl inte kunna undgå att ha för ögonen att en dom som går advokaten emot, med stor sannolikhet riskerar att äventyra juristkollegans framtida utkomst och näringsverksamhet på orten. Dessutom är ju advokaten en statligt auktoriserad rättstjänare och i princip en myndighetsperson. Brödraskapet cementeras även av att advokaternas och domarnas intresseföreningar årligen anordnar gemensamma "Domarmiddagar", medan nätverket Hilda för kvinnliga jurister i rättsväsendet och advokatkåren stöder systerskapet. Regionala juridiska föreningar liksom den årliga Svensk Juriststämma skapar personliga vänskapsband och möten mellan alla aktörer inom rättsapparaten. Knytningar kan heller inte undvikas vid Advokatsamfundets kurser där både chefsdomare och juridikprofessorer är föreläsare, för att inte nämna den grundläggande juristutbildningen och de djupare relationer som kan uppstå där. Det är ganska vanligt att jurister gifter sig eller sammanbor med varandra - justitierådet med advokaten osv. Juristdomarens obligatoriska plikt att göra åtskillnad på sak och person innehåller följaktligen vissa slitningar, minst sagt. För övrigt har knappast jurister bättre rättskänsla än vi andra. Hur det än ligger till med den saken och i avsaknad av neutral forskning på området kan nämnas att intervjuer visar att juristyrket lockat flertalet studenter för spänningen i att "leta kryphål" i lagen; för yrkets allmänna status; för önskemål från den förmögne fadern att få tillgång till en pålitlig jurist i släkten, samt därför att yrket ofta går i arv inom släkten. 
     I en skadeståndstvist som skall avgöras av jurister i dömande ställning torde alltså en advokat ha alla trumf på hand i förhållande till en enskild "ofrälse".
    Lagmannen (eller chefsdomaren) kan resonera så här: "Advokaten NN är i sin fulla rätt att försöka undkomma sitt ansvar, men detta gör det besvärligt för oss. NN har visserligen ansvarsförsäkring, men självrisken lär vara hög - bara premien ligger på ett eller flera basbelopp." Domaren måste rimligen ställa sig frågan - vad händer om jag dömer min kollega och nära arbetskamrat till skadeståndsansvar?  Kommer vi då att även i fortsättningen kunna bibehålla hittillsvarande goda förhållande? Kommer NN att vara oskadad på sin marknad? Svaret på båda frågorna är: Troligen inte. För domstolen blir därför huvudfrågan hur man bäst skall kunna förhala, försvåra eller köra fast målet så att lagvrängningen inte alltför mycket sticker i ögonen på den oinvigde. För att hjälpa sin legitimerade kollega (advokaten) kan domstolsjuristerna tona ner motpartens bevis eller medvetet missförstå kärandens anförda omständigheter, argument och bevis. Efter flera liknande fall blir resonemanget ett invant och kanske (o)medvetet beteende? För en rutinerad domare, som dagligen skriver domar och formulerar domskäl är det knappast svårt att vinkla, nedtona, mörka eller lyfta fram omständigheter som passar målsättningen. För detta finns ett särskilt ord i den svenska ordlistan - advokatyr (argumentation fylld av övertalningsknep och spetsfundigheter /Norstedts svenska ordbok). Domstolen bjuds dessutom på ytterligare möjligheter av svaranden/advokaten, som lärt sig att "bestrida allt som rör sig" och föra fram ett antal alternativa motangrepp och förklaringar för att späda ut och försvåra kärandens talan.
     Något hinder för att ovanstående förfarande inte låter sig göras i underrätterna föreligger inte, eftersom Högsta domstolen synbarligen vägrar pröva tvistemål där advokat är part. Detta kan HD underlåta tack vare att den svenska rättegångsbalken tillåter att HD inte behöver redovisa några som helst skäl till att överklagandet avvisas.
    Åter en bidragande orsak till den positiva särbehandlingen av statsauktoriserade jurister (=advokater) är att advokatkåren enligt allas erfarenhet håller ihop och låter lojaliteten till klienten komma i andra hand om någon kollega blir angripen. Detta är särskilt allvarligt då advokaten är den rättssökandes enda hjälp i den sista instansen - domstolen. En missnöjd klient, som vill anlita annan advokat mot en kollega kan räkna med att behöva uppsöka ett stort antal advokater innan någon påträffas som vill ta sig an fallet. Den rättssökande kommer därefter att finna (om man som icke-jurist ens upptäcker det) att hjälpen blir halvhjärtad och långt ifrån lojal. Dessutom kommer förmodligen tiden att förhalas med olika metoder. Enligt beprövad erfarenhet blir den rättssökande inte ens upplyst av sin nya advokat om den fullständigt nedslående statistiken, som entydigt talar om att det i praktiken är omöjligt att i en domstolstvist få ut en enda krona i skadestånd av en försumlig eller illojal advokat. Att det finns grundad anledning till advokaternas förhållningssätt finner man i stadgarna för Sveriges Advokatsamfund angående kårens motto och ändamål, där portalparagrafen § 1, moment 3 och 4 stipulerar följande:
"att tillvarataga advokaternas allmänna yrkesintressen" samt "att verka för sammanhållning och samförstånd mellan advokaterna." 

Mutor förekommer alltmer i Sverige. Detta beror inte bara på pengar från sedvanlig kriminalitet (stölder, rån, smuggling, falskmynteri etc) utan även på svarta pengar från fusk med statliga bygg- och renoveringslån och andra bidrag jämte omfattande fusk med EU-bidrag. Då kvalitetssäkringen är så undermålig i de svenska domstolarna löper advokater och andra rättstjänare ingen risk, utan kan alltid se fram emot friande domar och beslut, allt medan de hederliga brottsoffren ruineras och inte kan förstå hur det kan bli så fel i svenska rättsinstanser, där orätt borde vika för vad som även juridiskt skall betraktas som rätt och rättfärdigt.

______________

(Klicka på understruken, färgad text så öppnas originaldokumenten i pdf- eller doc-format)

1. Advokaten som inte kunde bodelningsreglerna

I samband med en skilsmässa och efterföljande bodelning anlitade den ena parten Lars Cornell advokaten Lars Gombrii, Västerås. Advokat Lars Gombrii missade emellertid att det i familjerätten tillkommit en ny lagregel (ÄktB 9:8), vars ändamål är att förhindra att exempelvis den ena parten orättmätigt skall kunna tillgripa alla ekonomiska tillgångar i det gemensamma boet och sedan fly landet. Eftersom det var just detta som skedde innebar det stora ekonomiska förluster för Lars Cornell. Efter att ha nekats biträde av ett dussin advokater, som i sak likväl höll med den rättssökande Cornell, åtog sig en advokat på annan ort (Sven-Erik Ekbäck, Stockholm) att inge stämningsansökan mot advokat Lars Gombrii.
    Västerås tingsrätt, som var advokaten Lars Gombrii's stamlokus, friskrev dock den välrenommerade advokaten genom ett helt igenom felaktigt och grundlöst påstående att det saknades lagstöd. Detta fanns likväl uttryckligen och i rikt mått!
     Hovrätten fastställde tingsrättens dom genom att avkunna en blank dom utan egna domskäl. Högsta domstolen avvisade Lars Cornells begäran om prövningstillstånd på sedvanligt sätt utan angivande av skäl.
   
Efter den lagakraftvunna domen kan man fråga sig om en lagparagraf verkligen får betraktas som oskriven och obefintlig av domstolarna eller om lagens tillämpningsområde inte behöver vara det som lagen skrevs för?

SKADEDRABBADE FYSISKA PERSONER: Familjen Lars Cornell, Vinö Fiskartorpsholmen, 594 93 GAMLEBY
(tfn 0493-670 74   mobil: 076-1120808)

Anm:   Lars Cornell har sammanfattat sina dyrköpta och rättsvidriga upplevelser som "rättskonsument" i den egna boken Twisting the Law utgiven på eget förlag. Skriften kan rekvireras per telefon 0493-670 74 eller via e-post till: lars@wesee.se    Se även webbsidan http://www.tjust.com/jur/

Referenser (understrukna ord i färg länkar till andra sidor eller filer):
Ansökan om stämning mot advokat Lars Gombrii (ombud för Gombrii: Advokat Svante Linderberg, Karlstad) till Västerås tingsrätt 1996.   Mål nr T 1113-96. Komplettering av talan 27/9 1996 genom advokat Sven Ekbäck. Lars Gombrii's yrkande och bevisuppgift 29 aug 1997. Bevisförteckning enligt Lars Cornell. Dom Västerås tingsrätt den 9 april 1998 (Lagmannen Per Kjellson, rådman C-O Larsson, M Ekelund).
Överklagande den 6 maj 1998 med kompletteringar den 20 maj  till Svea Hovrätt Mål nr T 586-98. Svaromål från advokat Svante Linderberg. Genmäle från Cornells advokat Sven Ekbäck.
Blankt avslag utan egen motivering i dom den 28 maj 1999 (Hovrättslagmannen Ann-Christine Zachrisson, hovrättsrådet Mona Wilding och Charlotta Riberdahl).
Cornell riktade även klander mot bodelningen dock utan att få bifall.
Ansökan om prövningstillstånd den 27 juli 1999 till HD, jämte kompletteringar den 31 augusti i Mål nr T 2813/99.  Avvisad den 6 oktober 1999 (Justitieråden Severin Blomstrand och Karin Renman).
Begäran om Resning i Högsta domstolen den 18 november 2000 i mål T 1113-96 vid Västerås tingsrätt och mål T 586-98 vid Svea hovrätt. HD lämnade resningsansökan ej bifall.
Anmälan till Europadomstolen ECHR april 2001, PN 33.  Avvisad utan skäl och synbar åtgärd.
Anmälan till Europaparlamentets talman Nicole Fontaine den 15 september 2000 angående kollegial korruption i det svenska rättsväsendet. Anmälan lämnades utan bifall, EU 2000-12-15.
Anmälan till riksåklagaren 2000-03-26 samt även anmälan till polisen.
Anmälan till justitieombudsmannen JO nr 1999-4459.

Den svenska advokatkåren synes kunna styra och manipulera rättvisans Fru Justitia som man vill. Detta går för sig då yrkesdomarna enligt praxis ser till att statens tjänstemän i rättsapparaten framstår som tillförlitliga och ofelbara. De godtrogna medborgarna vill varken se, höra eller göra något för att hindra manipulationerna. Rädslan för överheten är stor och utbredd i Sverige och civilkurage är mycket sällsynt. Måhända en följd av socialdemokraternas förkärlek till stordrift och ombudsmän, parat med misstänksamhet mot småföretagsamhet och privata initiativ?
Konstnär: Sonja EM Andersson; se www.sonjaskonst.se
 

________________ 

2. Advokaten var bara "ett skrivbiträde"

Den gamle företagaren inom trävarubranschen Gustaf Thern anlitade sin husadvokat Jan Wijkström, i anledning av upprättandet av ett uthyrningsavtal med ett annat bolag i familjen Therns sågverkskoncern. Thern ville hjälpa sin son som var VD för det bolag, som önskade hyra ett antal maskiner som Thern ägde. Därför vände sig Thern till advokaten Jan Wijkström och lade fram problemet. Advokat Jan W formulerade efterfrågat avtal, som sedan undertecknades av far och son. Jan W underlät dock att vare sig undersöka omständigheterna eller rättsläget kring vad som kunde hända med maskinerna om exempelvis sonens bolag inte klarade av sina ekonomiska åtaganden och måste träda i likvidation.
    Sonens bolag gick efter en tid i konkurs, och eftersom de uthyrda maskinerna saknade äganderättsförbehåll och sakrättsligt skydd på grund av de stora bristerna i leasingavtalet, förlorade Gustaf Thern miljonbelopp i konkursen. Thern utkrävde skadeståndansvar av advokat Jan Wijkström, vilken tillbakavisade detta genom att göra gällande att han enbart skrivit ut avtalet i egenskap av skrivbiträde. Juristen och universitetslektorn Leif Alsheimer inlämnade en stämningsansökan för Therns räkning. Malmö tingsrätt ogillade Therns anspråk och likaså hovrätten med olika motiveringar varvid Jan W, som biträddes av advokaten Lars Laurin, undgick skadeståndsansvar. Högsta domstolen vägrade uttala sig om advokatens klientansvar trots att vägledande domar om advokatansvaret saknas i Sverige.
   
Man kan fråga sig vad Gustaf Thern egentligen fick för hjälp av advokaten ifråga (förutom en maskinskriven text) och vem Thern i stället borde ha vänt sig till för att få juridisk hjälp och det sakrättsliga skydd som han helt naturligt var ute efter?

SKADEDRABBADE FYSISKA PERSONER: Familjen Gustaf Thern, Malmö

Referenser:
Ansökan om stämning mot advokat Jan Wijkström (ombud advokat Lars Laurin) till Trelleborgs tingsrätt, Mål nr T 111/94. Dom DT 556 Trelleborgs tingsrätt den 19 oktober 1995. Domstolsledamöterna Thomas Främby, Margareta Linde-Malmberg och Åke Lindbohm ogillade Gustaf Therns talan.
Överklagan den 6 november 1995 med kompletteringar den 8 januari 1996  till Hovrätten efter föreläggande av Hovrätten över Skåne och Blekinge i Mål nr T 646/95. Dom den 22 november 1996 (Lagmannen Lars Göran Abelsson, hovrättsrådet Björn R. le Grand (referent), hovrättsassessorerna Tomas Forenius och Susanne Björkman Ragnarson).
Ansökan om prövningstillstånd jämte efterföljande komplettering den 28 februari 1997 till HD i  Mål nr T 5796/1996.
Avvisat den 10 juli 1997 (Justitieråden Johan Lind, Lars K Beckman och Inger Nyström jämte Revisionssekreterare Anders Johnsson).

_______________

Vem gillar att vårt rättsväsen ibland gör orätt - medvetet? Kollegial korruption förekommer - faktiskt!
Vad göra?  Studera 1 av 100-tals exempel!  Reagera och agera!
(Dokumentär kronologisk redovisning, som bör läsas på skärmen så att relevanta bevisdokument kan inhämtas i anslutning till hänvisningar och länkar. Sanningsenlig författare (allt självupplevt): Bertil Burström, Ängelholm 2012)

3. Advokaten som vilseförde sin klient
och undertryckte sin huvudmans bevisning

Kan man alltid lita på Sveriges domstolar och advokater?   Mitt svar är - nej, inte i vissa lägen. Det vill säga, inte då någon anställd eller auktoriserad uppdragstagare i rättsväsendet är part i målet eller utredningen.
- Skulle du t ex tycka att det är OK om din advokat hela tiden felinformerar och för dig bakom ljuset om hur uppdraget skall genomföras? Alltså, helt i strid med er klara och tydliga överenskommelse.
- Vore det acceptabelt om den advokat som utreder vad den första har gjort, därvid undertrycker den allvarliga desinformationen och vägrar att i domstolen avslöja sin kollegas svek mot dig som huvudman?
- Skulle du acceptera om domstolarna skriver att den advokat som inte genomförde det viktigaste som utlovats (trots att ni hade flera tunga bevis) och bevisligen varit svekfull mot dig "har utfört sitt uppdrag med omsorg och skicklighet"?

Se www.srsf.se/rattsfallsexempel.htm  - kronologisk redovisning med bevisningen länkad till adekvat skrift.

Kort sammandrag:
Bertil Burström har patenterat den dynamiska spiken "KLEMIT", som producerades av Klemeco Nord AB.  Jernmanufaktur AB saluförde produktsortimentet i Sverige och erhöll efter ett par år skriftlig ensamförsäljningsrätt. Jernmanufaktur stoppade sedan all marknadsföring och bröt avtalet på tre punkter. Klemeco hävde avtalet och krävde skadestånd genom advokaten Lena Ström. Efter huvudförhandlingen  konstaterades att ombudet Ström hade desinformerat sin huvudman om vad hon skulle anföra i målet mot Jernmanufaktur vid Malmö tingsrätt (bevis: 19 skrifter). Huvudmannen Bertil/Klemeco vilsefördes att tro att Ström skulle åberopa det skadeståndsgrundande brottet mot avtalspunkt 5.1, som flera vittnen kunde styrka (ytterligare tre säljare hos Jernmanufaktur hade berättat för Bertil om konspirationer!). Punkten 5.1 borde ha åberopats i synnerhet som alla jurister ansåg pkt 3.1 riskabel att åberopa ensam. Standardavtalet EÅ85 var förlaga till det tvistiga ”garantiavtalet”. För korrekt tolkning av avtalet underlät Ström även att åberopa tre brev, som utväxlades innan avtalet slöts. Skadeståndstvisten utmynnade i katastrof för Klemeco och dess ende ägare. Se rättsfallet NJA 1992:60.
   Den främste experten på advokaters ansvar, professor Lars Heuman, jämte tre affärsjurister stödde Klemecos misstanke att Ström varit försumlig och därför blivit skadeståndsskyldig. Ström stämdes vid Ängelholms tingsrätt, som dock rentvådde Ström från alla misstankar. Domen fastställdes av hovrätten i en blank dom. HD vägrade prövningstillstånd trots två tillstyrkande sakkunnigutlåtanden. Sveriges domstolsväsen vidhöll följaktligen beskedet från Ängelholms tingsrätt att advokaten Lena Ström hade "skött sitt uppdrag med omsorg och skicklighet".

Mera om processuppdraget, advokaternas handläggning samt domstolarnas hantering:
Bertil Burström med sitt enmansföretag Klemeco Nord AB anlitade advokaten Lena Ström, Ängelholm, då grossisten Jernmanufaktur AB, Malmö, som hade en avtalad ensamåterförsäljningsrätt i Sverige, plötsligt stoppade all försäljning av Klemecos patenterade KLEMIT-produkter (infästningar för byggindustrin). Avtalsbrotten var allvarliga och det fanns åtskilliga bevis - även säljare hos motparten (kronvittnen). Det framkom även att Klemecos förre hälftendelägare (Sven Ålander) hade lierat sig med Jernmanufaktur i hemlighet, trots sitt konkurrensförbud. Advokat Lena Ström hävde avtalet formellt korrekt samt inlämnade stämningsansökan till Malmö tingsrätt på Klemecos uppdrag och yrkade skadestånd. Enligt samtliga skrifter till Malmö tingsrätt samt till och från motpartsombuden framgick det att advokat Ström följde sitt åtagande som överenskommet.
    Vid inledningen av Malmö tingsrätts huvudförhandling ställde motpartens ombud följande fråga till Ström: "Klemeco har ju åberopat flera grunder, skall ni inte precisera?" Därvid återkallade advokaten Ström utan lov åberopandet av brottet mot arbetsplikten (pkt 5.1) trots att flera vittnen kallats och ytterligare vittnen hade noterats (tre säljare hos Jernmanufaktur). Den kvarvarande rättsgrunden avtalstolkning av pkt 3.1 räckte inte till bifall i Malmö tingsrätt. Efter överklagande tilldömdes dock Klemeco ett något reducerat skadestånd av Hovrätten. Högsta domstolen beviljade prövningstillstånd till Jernmanufaktur. Klemeco företräddes i HD av ett nytt ombud (advokat Claes Peyron), som fann att i princip allt processmaterial  som hade åberopats från början hade avförts. Advokaten Lena Ström hade tagit undan det mesta i tingsrätten utan att få lov till det av huvudmannen! Läs om rättsfallet Klemeco/Jernmanufaktur-tvisten i NJA 1992 s 403.
    Till bilden hör att Klemecos ombud Lena Ström år 1986 sammanträdde med Klemecos tidigare hälftenägare Sven Ålander och dennes advokat Göran Bengtsson i ca en kvart - i frånvaro av Klemecos ställföreträdare! Burström fick efteråt veta av Ström att samtalet gällde att Ålander sökt en vapenlicens som nekats av polismyndigheten, då man utredde brott som Burström anmält Ålander för.  Vad som i övrigt hände och vad som fanns i det vita kuvert som Ström smusslade undan efteråt, vet ingen utomstående med säkerhet.
    Rättsavdelningen vid Klemecos försäkringsgivare Folksam ansåg att Lena Ström's handläggning varit klandervärd och uppdrog åt två affärsjurister (advokaterna Sven Jernryd och Ulf Jönsson) att granska ombudets handläggning. Jernryd konsulterade även juridikprofessorn Lars Heuman, som är specialiserad på advokatansvar. Rättsutredningen fastställde att Ström var skadeståndsskyldig till följd av försummelsen att inte vidhålla avtalsbrottet mot arbetsplikten (pkt 5.1) och att inte i tingsrätten åberopa de skriftliga bevis som var relevanta för Klemecos talan.
    Advokat Lena Ström, som var ledamot i Advokatsamfundets huvudstyrelse, vägrade diskutera sin ifrågasatta handläggning med rättsutredarna. Samtal fördes därför via Ströms försäkringsbolag Wasa - se som exempel två brev 29 april och 6 maj 1993.  Ström instämdes slutligen till Ängelholms tingsrätt efter ett dussintal påstötningar från Klemeco till Jernryd  (advokatkollegan Sven Jernryd förhalade i det längsta, enär Klemeco såg ut att vara konkursmässigt!). Advokaten Ström förklarade sitt handlande med att aktivitetsplikten (p 5.1) endast hade åberopats som grund för hävning av ensamrättsavtalet, och att alla vittnen, som hade inkallats skulle tjäna som "understödjande argumentation vid tolkning av avtalet (d v s avtalspunkten 3)".  Oberoende jurister (och advokater) skakar sina huvuden åt denna långsökta "förklaring".
    Ängelholms tingsrätt uttalade i sin dom efter tre års rättegång följande: "Tingsrätten finner sålunda att Lena Ström inte i något av de av Klemeco angivna avseendena varit försumlig då hon förberett och utfört Klemecos talan i tvisten mot Jernmanufaktur. Tvärtom ger utredningen belägg för att hon skött sitt uppdrag med omsorg och skicklighet. Käromålet kan därför inte vinna bifall."
    Hovrätten fastställde tingsrättens opåkallade uttalande i en blank dom utan egna argument, trots att Klemeco hade tillåtits åberopa ytterligare elva bevis, vilka uppdagades under huvudförhandlingen i Ängelholms tingsrätt. Högsta domstolen vägrade pröva målet, trots förord från juridikprofessorn Hans Klette, Lund. Klemeco dömdes att betala advokaten Ströms samtliga rättegångskostnader.
   Klemeco blev konkursmässigt liksom dess ensamägare till följd av egna och motpartens advokatkostnader (tillhopa ca 390 000 kronor) samt de ännu större ekonomiska skadorna från bakomliggande avtalsbrott.
   Efter att Klemeco hade inlämnat sin stämningsansökan till Ängelholms tingsrätt avvecklade det ifrågasatta ombudet Ström sin advokatbyrå och sålde kontorsvillan i sämsta konjunkturläge, samt avgick som styrelseledamot i Sveriges Advokatsamfund 1993. Advokaten, som numera heter Lena Ström van Lier, började studera EG-rätt och tjänstgör sedan 1997 som legal adviser vid Europeiska Kommissionen i Bryssel. Envisa rykten från kollegor säger att Advokatsamfundet tvingade henne till denna reträtt. De ekonomiska skador som drabbade huvudmannen struntade samfundet däremot blankt i, ävenså domstolarna.
    
Vare sig på juridiska eller naturrättsliga grunder går det att förstå hur domstolarna kan berömma ett ombud som inkallar flera vittnen men samtidigt återkallar åberopandet av de allvarliga avtalsbrott som vittnena skall styrka, samt försummar att åberopa de bevis som styrker bakgrunden och förutsättningarna för det tvistiga avtalet. Berömmet till advokaten Ström synes även innefatta underlåtelsen att upplysa huvudmannen om förekomsten av det standardavtal (EÅ85) som uppenbarligen hade utgjort förlaga till det tvistiga avtalet. Orsaken till tingsrättens "beröm" var med all säkerhet att slå undan benen för Klemeco och dess supportrar samt omöjliggöra en korrekt  dom i motsatt riktning i högre instans!

SKADEDRABBADE FYSISKA PERSONER: Familjen Bertil Burström, Ängelholm

RESNINGSANSÖKAN 1  - Jernmanufaktur-målet

Inlämnades till Högsta Domstolen den 25 september 2002 i målet Klemeco mot Jernmanufaktur AB (rättsfallet NJA 1992 s 403) med hänvisning till att advokat Lena Ström på ett systematiskt sätt hade vilselett sin huvudman genom att skriftligt redovisa att tre rättsgrunder med riklig bevisning skulle åberopas i processen. I verkligheten åberopade Ström en enda grund utan tillhörande bevisning mot Jernmanufaktur. Risken för motsatt tolkning och rättsförlust blev därför uppenbar. Om advokat Ström hade fullgjort överenskommen uppgift utan att vilseleda huvudmannen och utan att undanröja de viktigaste omständigheterna (avtalsbrotten mot punkterna 5.1 och 9.3) liksom alla relevanta bevis (som Ström likväl redovisade och hörde!), hade målet med största sannolikhet fått en annan utgång än vad som redovisas i rättsfallet NJA 1992 sid 403. Se även komplettering av resningsansökan.  Beteckning på resningsmålet i HD: Ö 3423-02.
Resningsansökan avvisades av HD efter drygt tre års liggetid den 30 november 2005 utan angivande av skäl (justitieråden Göran Regner, Nina Pripp och Anna Skarhed med föredragande protokollförare Ewa Lindbäck).
   
Om en klient finner att hans advokat systematiskt och upprepat har vilselett honom under tre års tid i en fråga som har avgörande betydelse för uppdragets slutresultat, är det enligt reglerna skälig grund för resning. Eftersom Ströms agerande till och med är brottsligt (jfr Brottsbalken 10 kap 5 §) kan man fråga sig varför Högsta domstolen inte vill pröva saken?
 

Inlämnades till Högsta Domstolen den 1 oktober 2002 med hänvisning till att advokaten Sven Jernryd, som svarade för den av Folksam beställda rättsutredningen samt inlämnade stämningsansökan mot advokat Ström, hade undertryckt och dolt det allvarligaste felet i advokat Lena Ströms handläggning. Ändå hade huvudmannen begärt att även detta skulle tas med som allvarlig omständighet! Advokaten Ström hade nämligen vilselett sin huvudman genom att förevisa att tre avtalade rättsgrunder jämte riklig bevisning skulle åberopas i processen, medan Ström i verkligheten endast åberopade en enda grund (avtalsklausulen 3.1) där risken till motsatt tolkning var uppenbar.  Hade advokat Jernryd anfört det grova vilseledandet hade advokatkollegan Ström ålagts bevisbördan och nödgats bevisa att hennes handläggningsbrister inte inverkade på slutresultatet i målet mot Jernmanufaktur. Det kan hållas för visst att advokaten Ström inte skulle ha klarat detta och få bifall av Ängelholms tingsrätt. Då vilseledandet inte anfördes och bevisbördan inte kunde övervältras på advokat Lena Ström, kunde tingsrätten avge sina utmanande domskäl i målet T 341/93: "Tvärtom ger utredningen belägg för att hon skött sitt uppdrag med omsorg och skicklighet". Se även komplettering till HD.   Beteckning på resningsmålet i HD: Ö 3483-02.
Resningsansökan avvisades av HD den 30 november 2005 (efter drygt tre års liggetid) utan angivande av skäl (justitieråden Göran Regner, Nina Pripp och Anna Skarhed med föredragande protokollförare Ewa Lindbäck).
   
Om en huvudman finner att hans nya advokat skyddat klientens gamla advokat, så att det i rättsutredningen och stämningsansökan inte kommer fram att den första advokaten fört uppdragsgivaren bakom ljuset i en för uppdraget utslagsgivande fråga, utgör detta resningsgrund enligt gällande lag. Detta gäller även om offentliggörandet av omständigheterna riskerar skada Advokatsamfundet. Synbarligen tar Högsta domstolen otillbörliga hänsyn.

Anmärkning:
Ovanstående två resningsansökningar behandlades av Högsta domstolen i tre år och två månader innan HD den 30 november 2005 beslutade att avslå de två resningsansökningarna. Inga motiv för avslaget gavs av justitieråden Göran Regner, Nina Pripp och Anna Skarhed.
Då det inte kan anses rättssäkert och kvalitetsmässigt eller ens demokratiskt att HD:s beslut regelmässigt saknar transparens och bakgrundsinformation gjordes en anmälan till Europadomstolen för mänskliga rättigheter - ECHR, Strasbourg. Klagomålet innefattade även avslaget samma dag av en ansökan om prövningstillstånd den 8 oktober 2004 (se nedan). Enligt sin sedvänja lämnade HD (Justitieråden Göran Regner, Nina Pripp, Anna Skarhed) inga skäl för detta avslag trots att HD låg på det senare ärendet i över ett år och en månad.

Klagomålet om dessa principiella rättsäkerhetsbrister ingavs till ECHR den 25 maj 2006 (Mål 21695/06). Klaganden påpekade att det saknas prejudikat för underrätternas bedömning av advokaters plikter och ansvar och att ingen advokat har behövt betala en enda krona i skadestånd till någon försummad klient, när den ifrågasatta advokatens handläggning prövats i domstol.

_____________    

4. Yrkesdomarna som inte ville (eller kunde?) läsa

Denna oljemålning av konstnären Sonja EM Andersson visar advokat Sven Jernryd (till höger). Denne hade uppdraget att utreda advokatkollegan Lena Ströms vårdslöshet och egendomliga felgrepp (korruption?), som åsamkade enmansbolaget Klemeco Nord AB miljonförluster. Sven Jernryd undertryckte på ett förslaget sätt advokatkollegans värsta oegentligheter och hindrade Fru Justitia att döma rättvist. Därigenom slapp Ström bevisbördan huruvida hennes processfiffel och desinformation till uppdragsgivaren förorsakade Klemecos förluster. (Läs om HD:s avslöjande påpekanden i NJA 1992:60)
I mitten står Thomas Bodström, Sveriges tidigare justitieminister och dåvarande ordförande i Justitieutskottet, vilken samtidigt skötte sin advokatrörelse och bevakade advokatsamfundets piedestal och oantastbarhet.
Till vänster sitter dåvarande lagmannen Sigurd Heuman vid Ängelholms tingsrätt. Processen förhalades i tre år (Klemeco förväntades gå i konkurs!). I tingsrättens dom 1996 berömdes(!) advokaten Lena Ström för sin förmåga att vilseföra och skada sin huvudman och uppdragsgivare på ett förödande sätt. Inte heller denna gång, då en advokat och juristkollega riskerade bakläxa och ansvar, förnekade sig de skenheliga yrkesdomarna. I Sverige tycks nämligen dessa ha en förhållningsorder om att främst värna statens intressen, bland annat genom att se till att ingen skugga faller på auktoriserade rättstjänare, exempelvis advokaterna och yrkesdomarna själva. Dylika direktiv har offentligen meddelats från bl a förre justitieministern Lennart Geijer.  

Kort resumé: 
Advokaten Sven Jernryd hade på Folksams uppdrag utfört rättsutredningen om advokaten Ströms handläggning i Jernmanufaktur-målet. Jernryd mörkade sin advokatkollega Lena Ströms allvarligaste försummelse, - desinformationen till Klemecos ställföreträdare under tre år med felaktig information om vad hon verkligen skulle åberopa i ursprungstvisten med Jernmanufaktur. Hade uppsåtlig felinformation åberopats i målet mot Lena Ström (se fall 3. ovan) hade Ström haft bevisbördan vid varje invändning om att Klemeco aldrig kunnat få bifall i tvisten mot Jernmanufaktur. Vid efterföljande skadeståndsprocess mot Jernryd såg domstolarna till att medvetet missförstå Klemecos talan eller felaktigt påstå att skadeståndsansvar inte kunde komma ifråga. Därför behövde Jernryd inte ta emot eller kommentera stämningsansökan!

Mera om processuppdraget samt advokaternas och domstolarnas hantering:
Enmansföretaget Klemeco Nord AB och försäkringsbolaget Folksam hade anlitat advokat Sven Jernryd, Lund, för att göra en rättsutredning angående advokatkollegan Lena Ströms processföring mot Jernmanufaktur AB, Malmö. Advokat Lena Ström var ledamot i huvudstyrelsen för Sveriges Advokatsamfund, varför en utredningsjurist på Sven Jernryds advokatbyrå sade att "detta är en besvärlig balansgång". Det var säkert därför som advokat Jernryd undertryckte kollegan Lena Ströms grövsta försummelse, nämligen att hon hade vilselett sin huvudman i tre års tid om att processen fördes enligt överenskommet upplägg och klientens vilja.  Lena Ström undanröjde dock det material som hon lovade huvudmannen att åberopa och som Lena Ström i all skriftväxling bekräftade att uppfylla. Advokaten Ströms svek mot överenskommelsen uppdagades alltför sent för Klemecos ställföreträdare, nämligen först när domskälen förelåg från Malmö tingsrätt.
     Eftersom den nya stämningsansökan om vilseledandet (enligt ovan) mot Lena Ström avvisades på grund av res judicata (=redan avgjort ärende), nödgades Bertil Burström överta Klemeco's talerätt och inlämna en stämningsansökan mot advokatfirman Sven Jernryd AB och innehavaren advokat Jernryd personligen. Grunden var att Jernryd undanhållit den grövsta försummelsen i advokat Lena Ströms handläggning, nämligen att Ström i all skriftväxling med motparten Jernmanufaktur och domstolen visade att processen mot Jernmanufaktur följde överenskommelsen med Klemeco, men i verkligheten inte gjorde det slutligt, vilket kunde uppdagas först efter huvudförhandlingen i Malmö tingsrätt.
    Lunds tingsrätt, där advokaten Jernryd har sitt stamlokus, ville enligt en Promemoria från en pensionerad domare (lagman Karl-Olof Lidin) genast avvisa stämningsansökan på den felaktiga grunden att Högsta domstolen avgjort att Klemecos avtal med Jernmanufaktur inte på någon punkt kunde ha någon sanktion i form av skadestånd, vilket naturligtvis är felaktigt och en slutsats i strid med HD:s dom i NJA 1992 s 403 och gällande lagar. Dessutom negligerade Lidin den anmärkningsvärda omständigheten att advokaten Sven Jernryd hade undertryckt det förhållandet att advokaten Ström i all skriftväxling visade att samtliga överenskomna rättsgrunder skulle åberopas, vilket dock inte uppfylldes i verkligheten. Dessa omständigheter var centrala i stämningsansökan mot advokat Sven Jernryd, vilket således Lunds tingsrätt medvetet negligerade.
    Sedan denna stämningsansökan återkallats och en ny stämningsansökan omformulerats och ingivits  ville Lunds tingsrätt likväl inte ta till sig de ännu tydligare argumenten och omständigheterna, utan avvisade stämningsansökan med hänvisning till grunder som alls inte hade åberopats av Burström!
    Även Göta hovrätt som var "stand in" för skånska hovrätten, missförstod anförd grund om omvänd bevisbörda vid  och slog vakt om advokat Sven Jernryd genom att fastställa Lunds tingsrätts dom!
    Högsta domstolen låg ovanligt länge på prövningsansökan (över ett år) innan man slutligen avfärdade den utan angivande av skäl.
   
Det kan konstateras att ingen domstol vill ta i och bedöma de allvarliga omständigheter som advokat Jernryd besparade kollegan Lena Ström van Liar. Eftersom ett systematiskt vilseförande av huvudman i flera års tid är värre än något annat handläggningsfel från advokat - och tillika är grovt brottsligt, undviker domstolarna frågan genom att felaktigt tolka in och bedöma andra grunder och omständigheter som inte har åberopats av käranden (= den vilseförde klienten)! Domstolarnas kompakta ovilja att bedöma rätt sak beror med all sannolikhet på att käranden (klienten) kan visa ett dussin skriftliga bevis på att advokat Lena Ström vilseförde sin klient å det grövsta, samtidigt som det inte finns ett enda motbevis mot detta. Detta är fakta som advokater och domstolar inte kommer ifrån. Eftersom saken inte kan prövas med Lena Ström som motpart (p g a res judicata), måste advokat Sven Jernryd svara för sig, som ju var den som borde ha åberopat vilseförandet i Ängelholms tingsrätt och inte undertrycka saken som Jernryd gjorde .
    

Det kan konstateras att överväldigande bevis väger lätt, när den svenska vänskapskorruptionen får fritt spelrum! Det är därför på sin plats att erinra varje involverad domare om ett avsnitt ur Sveriges uråldriga domarregler enligt RättegångsBalken 4 kap 11 §: 
"Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag vill och skall efter mitt bästa förstånd och samvete i alla domar rätt göra....; ej den saker göra, som saklös är, eller den saklös, som saker är.... Detta allt vill och skall jag som en ärlig och uppriktig domare troget hålla."

SKADEDRABBADE FYSISKA PERSONER: Familjen Bertil Burström, Ängelholm
 

Klagomål mot Högsta domstolens ständigt dunkla handläggning och anti-intellektuella och antivetenskapliga bedömning av illojala eller vårdslösa advokater eller "rättstjänare", vilket illustreras i såväl detta som ovanstående två resningsärenden inlämnades den 25 maj 2006 till Europadomstolen i Strasbourg (Mål nr 21695/06). ECHR avvisar klagomålet den 26 januari 2010.

Märklig observation:
Högsta domstolens ordförande sedan den 1 april 2007 är justitierådet Johan Munck. Johan Munck är även ordförande i Advokatsamfundets och Emil Heijne's stiftelse för rättsvetenskaplig forskning och ekonomiskt understöd till behövande advokatfamiljer. Emil Heijne (1891-1948) är för övrigt den enda advokat som någonsin figurerat i ett rättsfall om advokatansvaret där en hovrätt lämnat bifall till en advokatkund, sedan tingsrätten underkänt skadeståndsanspråket. Heijne dömdes av hovrätten att betala ett mångmiljonbelopp (i dagens penningvärde) till klienten. Klienten var kuriöst nog dödsboet efter f d hovrättsrådet och dåvarande verkställande direktören för Norstedts bokförlag, Trygve Liljestrand. (Norstedts ger bl a ut Sveriges Rikes Lag). Heijne avled innan Högsta domstolen gav slutlig dom och där HD visserligen biföll talan om vårdslöshet, men skrev ner advokaten Heijnes skadeståndsskyldighet till noll kronor. Detta rättsfall betecknas NJA 1949 s 271.

Mutor förekommer alltmer i Sverige. Detta beror inte bara på pengar från sedvanlig kriminalitet (stölder, rån, smuggling, falskmynteri, skattefiffel etc) utan även på svarta pengar från fusk med statliga bygg- och renoveringslån och andra bidrag jämte omfattande fusk med EU-bidrag. Då kvalitetssäkringen är så undermålig i Sverige, löper advokater och andra ingen risk, utan kan tryggt se fram emot friande domar och beslut, alltmedan hederliga brottsoffer ruineras och inte kan förstå hur det kan bli så fel i svenska rättsinstanser, där orätt borde vika för vad som även juridiskt skall betraktas som rätt och rättfärdigt.

____________
 

5. Stor advokatbyrå schabblade bort tiotals miljoner i Frankrike

Man har anledning fråga sig i hur stor grad en advokat och en stor svensk advokatbyrå kan tillåtas göra så allvarliga fel och försummelser som i ovanstående fall utan att ansvarsgenombrott sker och ett skäligt skadestånd utdöms för uppkomna skador? Frågan är i högsta grad befogad då det i detta ärende blev grova fel och stora ekonomiska skadeverkningar på i stort sett allt som advokat Max Slotte och advokatfirman Lagerlöf & Leman rörde vid!

SKADEDRABBADE FYSISKA PERSONER: Fyra syskonfamiljer Johansson, Skärhamn. Talesman: Lars-Erik Johansson, Skärhamn
 

Referenser:
Ansökan om stämning mot Lagerlöf & Leman Advokatbyrå AB jämte advokat Max Slotte till Göteborgs tingsrätt den 7 juli 1995. Mål T 2410-95. Käranden Toftö företräddes av advokaterna Anders Munck och Lars-Erik Olsson, Göteborg, med assistans av advokaten Annika Arvidsson, Paris, medan svaranden biträddes av advokat Bertil Södermark, Stockholm. Se svaromål 1 samt svaromål 2 från advokaten Bertil Södermark. Se kompletterande inlaga från Toftö 1996-02-02. Se även protokoll från den första förberedande förhandlingen i tingsrätten. Komplettering från Toftö därefter. Protokoll från andra förberedelsen. Se även bevisning om att det var Lagerlöf & Leman som hela tiden givit fransmannen Christian GIRARD respektive Frank BENHAM instruktioner och inte Toftö. Dom i Göteborgs tingsrätt, Avd 1, den 15 maj 2000 i mål T 2410-95 (Lagman Dag Ogvall, rådman Gunnar Gladh och Hans Henriksson).

Överklagan den 5 juni 2000 med kompletteringar den 13 januari 2001 till Hovrätten över Västra Götaland, Mål nr T 2963-00. Käranden hade nu bytt ombud och företräddes av advokaterna Olov Brunnéd och Henrik Sandell. Dessa biträddes av Advokat Annika Arvidsson, Paris, samt juridikprofessorn Bill Dufwa. Dom den 30 januari 2002.  (Hovrättslagman Staffan Levén, hovrättsråden Gunilla Smith och Åke Thimfors samt tf hovrättsassessorn Magnus Haglund).  Se även hovrättens protokoll.  
Intressant observation i sammanhanget:
Hovrättslagmannen Staffan Levén är bl a ordförande i Advokatsamfundets priskommitté för samfundets journalistpris.

Ansökan om prövningstillstånd den 25 februari 2002 samt kompletteringar till HD den 25 juni 2002. Förord bifogas från juris professor Bill Dufwa. Mål T 902-02. Avvisat av HD den 24 september 2002 (Justitieråden Inger Nyström och Lars Dahllöf samt revisionssekreterare Bertil Sundin med protokollförare Berit Staver)

____________________

6. Advokaten var försumlig och prickades
- klienten lämnades därhän och blev betalningsskyldig

Mikael B dömdes till sex månaders fängelse av Nyköpings tingsrätt. Han kom överens med sin offentlige försvarare i brottmålet advokat Rolf Matsson att överklaga domen, då även ombudet ansåg domen vara alltför hård. Matsson underlät dock att överklaga till hovrätten inom föreskriven tid. Ansökan om återställande av försutten tid lämnades utan bifall av domstolarna, liksom Mikael B:s nådeansökan till regeringen. Sveriges Advokatsamfunds disciplinnämnd fann efter anmälan att advokat Rolf Matsson hade åsidosatt sina plikter som advokat genom att inte överklaga domen och tilldelade honom därför en erinran. I stämningsansökan utarbetad av advokat Eva Hagström yrkade Mikael B hos Stockholms tingsrätt att advokat Rolf Matsson skulle förpliktas att till Mikael B betala skadestånd för psykiskt lidande, förlorat socialbidrag samt ombudskostnader.
    Stockholms tingsrätt delade disciplinnämndens åsikt att advokat Rolf Matsson försummat sina plikter som advokat genom att inte överklaga brottmålsdomen i tid. Däremot ansåg rätten det inte var tillräckligt sannolikt att domen skulle ha mildrats efter ett överklagande. Käromålet lämnades utan bifall och Mikael B förpliktigades att till advokatbyrå Rolf Matsson AB betala cirka 30 000 kronor för rättegångskostnader!
    Man tycker att det vore både rimligt och skäligt att bevisbördan angående eventuella skadeverkningar läggs på den som bevisligen varit försumlig och inte uppfyllt överenskommelsen med klienten eller ens fullgjort sina obligatoriska plikter som yrkesman. En sådan logisk växling av bevisbördan från kärande till svarande anses tillämplig i andra sammanhang.

SKADEDRABBADE FYSISKA PERSONER: Familjen Mikael B
 

Referenser:
Ansökan om stämning 1996-10-09 (ombud advokat Eva Hagström) mot Advokatbyrå Rolf Matsson AB respektive advokat Rolf Matsson, Nyköping (ombud advokat Bertil Södermark) till Stockholms tingsrätt, Mål nr T 6-725-96. Se svaromål från  Bertil Södermark och svarsinlaga från advokat Eva Hagström och uppföljande svaromål från advokat Bertil Södermark. Dom T 6-725-96 Stockholms tingsrätt den 30 april 1997. Domstolsledamöterna Margareta Wadstein, Robert Schött och Charlotte Ingvar-Nilsson ogillade Mikael B:s talan.

___________________ 

7. Egenmäktig advokatbyrå underlät bevaka preskription och
inlämna stämningsansökan - utländsk klient blev lottlös

Det utländska bolaget Dolphin Maritime & Aviation Services Ltd, med säte i England, yrkade i stämningsansökan till Stockholms tingsrätt att Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB skulle förpliktas utge ett belopp motsvarande 6 miljoner SEK. Grunden angavs vara att Mannheimer Swartling åtagit sig att tillvarata bolagets intressen vad avsåg krav på ersättning för förlorad last på ett av recovery-bolagets återförsäkrade fartyg. Bolaget ansåg att Mannheimer Swartling försummat att vidta nödvändiga preskriptionsbrytande åtgärder gentemot fartygets rederi, alternativt underlåtit att inlämna stämningsansökan mot redaren innan preskriptionstidens utgång. Mannheimer Swartling bestred käromålet och menade att något åtagande att vidta dylika åtgärder aldrig förelegat. Dessutom anfördes en rad svårigheter av praktisk och rättslig natur.
    Tingsrätten ansåg i sin dom att det fanns anledning till kritik mot advokatbyrån Mannheimer Swartling för att deras advokater inte hade diskuterat preskriptionsavbrytande åtgärder med sin huvudman. Med hänsyn till de praktiska svårigheterna med att väcka talan mot rederiet, kostnadsrisken samt de ovissa utsikterna till framgång vid en rättslig prövning, ansåg tingsrätten att underlåtelserna från Mannheimer Swartlings sida varit ursäktliga. Käromålet ogillades därför i sin helhet och bolaget dömdes att betala Mannheimer Swartlings rättegångskostnader på drygt en halv miljon kronor.
    Läser man kärandebolagets inlagor, svaromålen samt tingsrättens domskäl har man svårt att förstå vad advokaterna på advokatfirman Mannheimer Swartling egentligen gjorde eller ansåg sig vara skyldiga att göra. Mot bakgrund av domen tycks advokaterna hos Mannheimer Swartling inte ha haft några som helst förpliktelser mot sin kund utöver rätten att skicka saltade kostnadsräkningar till klienten.

SKADEDRABBADE FYSISKA PERSONER: Aktieägarna i Dolphin Maritime & Aviation Services Ltd, England

Referenser:
Ansökan om stämning 1995-10-17 mot Mannheimer Swartling Advokatbyrå Aktiebolag, Stockholm (genom kärandeombudet advokat Klas G Kleberg) till Stockholms tingsrätt, Mål nr T 4-1988-95. Flera svaromål från advokat Jan Melander på advokatfirman Morssing & Nycander. Dom T 4-1988-95 Stockholms tingsrätt den 9 december 1998. Domstolsledamöterna Magnus Åkerdahl, Carl R Nyström och Lars Borg ogillade käranden Dolphin Maritimes talan.

___________________  

8. Advokatbyrån slapp ta ansvar för kriminell anställd
med hänvisning till att dennes åtgärder på byrån
inte utgjorde en normal risk vid advokatverksamhet!

Kungshallen Bingokonsult AB, Stockholm, yrkade skadeståndsansvar för Heijnes Advokatkontor AB i kontorets egenskap av principal och huvudansvarig för en av sina nyare anställda, advokaten Peter S. I målet var det ostridigt att Peter S varit arbetstagare samt att han under den aktuella tidsperioden vållat käranden förmögenhetsskada genom uppsåtliga brott under advokatkontorets täckmantel. Målet kom sedan att handla om huruvida Peter S handlande skulle anses ha skett i tjänsten, vilket i så fall skulle innebära principalansvar för advokatkontoret.
    Stockholms tingsrätt kom fram till att de bedrägliga åtgärder Peter S vidtagit inte varit en risk som arbetsgivaren borde ha räknat med, särskilt som risken inte ansågs normal för advokatverksamhet. Därmed ogillades även käromålet mot advokatkontoret.
 

SKADEDRABBADE FYSISKA PERSONER: Aktieägarna i Kungshallen Bingokonsult AB, Stockholm
 

Referenser:
Ansökan om stämning 1996-01-17 mot Heijnes Advokatkontor AB, Stockholm (genom kärandeombudet advokat Guy Lofalk) till Stockholms tingsrätt, Mål nr T 4-62-96. Flera svaromål från advokat Emil Heijne på Heijnes Advokatkontor AB. Dom T 4-62-96 Stockholms tingsrätt den 16 juni 1998. Domstolsledamöterna Carl R Nyström, Stina Lagergren och Göran Starkebo ogillade kärandens talan, som fick svara för alla rättegångskostnader.

_____________________ 

Liksom det varit, nu är och uppenbarligen skall alltjämt vara, är det klienterna som skall betala fullt ut och ta ansvaret för olika advokaters försummelser, vårdslöshet, illojalitet och/eller grova falsarier samt bedrägerier i namn av "ansedda rättstjänare med myndighetsprägel". Likväl kan många av dessa egentligen betraktas som legoknektar, krämare  och näringsidkare  med juridik som specialitet.
 

Andra märkliga domar
(det är dock sällan lätt att genomskåda domskälen, som kan vara kraftigt vinklade och heller inte helt korrekta):

9.  Peter Forbes m fl mot en stor internationell advokatbyrå med Stockholm-filial, vilken schabblade bort många miljoner i ett restaurangprojekt Thailand. Se Stockholms tingsrätts dom den 4 juni 2009. Målet har överklagats till Svea Hovrätt, dock utan framgång.

SAMMANFATTNING

Det finns förmodligen något tusental tvistemål mot advokater i den svenska rättshistorien som behandlats på motsvarande orättfärdiga sätt och rönt samma öde som ovan redovisats. Säkerligen har alla de som drabbats av den positiva särbehandlingen av advokatkåren i Sverige chockats och med förfäran frågat sig hur domstolarna egentligen dömer. Man har nog undrat om domstolarna fattat sakfrågorna rätt eller om domstolen verkligen varit objektiv i sin bedömning. Sedan har den karga verkligheten tvingat de rättssökande att gå vidare i livet och försöka komma på fötter igen. Då ingen forskat i saken har mönstret kunnat upprepas år efter år - ja alltsedan Sveriges Advokatsamfund bildades år 1887 på tillskyndan av Sveriges Riksdag och med stadgar fastställda av regeringen.
    För sakens rätta belysning bör nämnas att det stora flertalet klienter först har vänt sig till annan advokat och/eller ansedd jurist innan stämningsansökan inlämnades med en ny advokat som ombud. Det bör även nämnas att i Danska och Norska domstolar, där advokat är svarande för ifrågasatt handläggning, är utfallet ungefär 40 - 60 procent bifall till klienternas talan. I Sverige däremot - noll (0)! I tvistemål mellan byggmästare, rörmokare, reseföretag, revisorer m fl och sina tidigare kunder är utfallet i svenska domstolar ungefär fifty-fifty för vardera parten. I tvistemål mot advokater däremot är utfallet för de svenska klienterna = noll (0). Förklara det med sakliga argument den som kan!
    Trots att undertecknad alltsedan 1994 skrivit om sakernas orättfärdiga tillstånd i svensk rikspress som Dagens Industri, Moderna Tider, FIB-Kulturfront, SDS, NST, Helsingborgs Dagblad m fl har fortfarande ingen kunnat vederlägga mina uppseendeväckande påståenden vare sig med fakta eller ett enda rättsfall som motbevis. Alltså - ingen har kunnat! I stället har debattsvaren från framträdande advokater såsom Sven Unger, Bo Ahlenius, Ingemar Folke, Rolf Åbjörnsson, Leif Ljungholm, Anne Ramberg, Claes Peyron m fl antingen i skenhelig anda anbefallt "största möjliga tystnad" eller svarat med det klassiska motdraget "Goddag - Yxskaft" eller försökt tiga ihjäl saken. Det sistnämnda tycks bekvämast eftersom allmänheten torde anse att missförhållandena är osannolika. Vi som avslöjat dem har därför svårt att få gehör hos den folkmajoritet som ännu inte drabbats och därför är "lyckligt ovetande".

De svenska domstolsjuristerna är trogna sin bekväma sedvana - att vara undflyende och tysta som möss i samhällsdebatten.  Andra rättstjänare höjer instinktivt garden och stänger visiret istället för att självkritiskt fråga vad som eventuellt kan ha blivit fel i rättsapparatens verksamhet. Eller som en åklagarebekant sade till mig när hans höga gard inte hjälpte: "Det är verkligen beklagligt att du har ställt dig vid sidan av samhället!"  När jag utsetts till nämndeman i hovrätten i Malmö, uttryckte en annan åklagare tacksamhet över att jag "tagit mitt förnuft till fånga"! Jag överlåter till andra att bedöma vem som egentligen står vid sidan av och vem som undviker medverka till en sund rättsutveckling i vårt samhälle samt även försöker motverka det laglösa frimureriet och påverka sakernas tillstånd till det bättre?
    Men kanske börjar det vända så smått. Sverige tycks äntligen ha fått en Justitiekansler (JK) med viss integritet och som tycks sätta sanning och moral framför den bokstavsvinklade advokatyren inom juridiken. I media diskuteras numera kårandan inom polisen samt slarv och vänskapskorruption inom andra rättsvårdande yrkesgrupper. Frågan huruvida olika grupper av rättstjänare skall kunna behandlas strikt objektivt utan att  favoriseras i domstolstvister av sina dömande kollegor i jämförelse med vanliga medborgare är i grunden en politisk fråga eftersom rättstjänarna själva inte alltid förmår skilja på sak och person trots alla lagar och regler. För att råda bot på problemet är Internet ett bra verktyg. Möjligheten att den vägen öppna stängda dörrar och visa upp smutsiga interiörer och personer som deltagit i tvivelaktiga beslut kan måhända påverka även den mest välmutade. Förhoppningsvis har väl även sådana personer något uns av samvete och skam kvar i kroppen. Problemet är bara att den som saknar moral även tycks sakna samvete.
    En annan lösning: Hur vore det om oberoende forskare och jurister från LO- och TCO-sidan samt varför inte relativt nytillträdda nämndemän (som inte blivit alltför svassande och servila mot de "höga" juristdomarna) fick förtroendet att utgöra domstol vid tvister där någon av parterna är yrkesverksam som fri näringsidkare eller anställd inom rättsväsendet?
    Nu när missförhållandena kommit i dagen även genom viss forskning kan man kanske våga hoppas att det systematiskt rättsvidriga handlingsmönster som vissa domstolsjurister uppvisar upphör? Frågan är dock om det finns civilkurage och rättskänsla nog bland de befattningshavare som är i läge att kunna påverka den fula rättskulturen i Sverige? Problemet är nämligen att ett offentligt avståndstagande även innebär ett erkännande av att man under mycket lång tid direkt eller indirekt har medverkat till århundradets rättsskandal och att de ljusskygga interiörerna nogsamt har undanhållits för allmänheten!

© Bertil BURSTRÖM    Ängelholm 2006   www.bertilsuppslag.eu

__________________________________________

STIFTELSEN RÄTTSSTÖDSFONDEN vill ha kontakt med de som har goda språkkunskaper och ett socialt rättspatos, som på ideell bas kan hjälpa oss översätta relevanta avsnitt i hemsidan till företrädesvis engelska, franska, tyska, spanska och andra språk.  Ta kontakt med oss!

STIFTELSEN RÄTTSSTÖDSFONDEN söker även kontakt med utländska jurister eller pensionerade jurister i Sverige, vilka utan att riskera repressalier, kan medverka i objektiva rättsutredningar till ytterligare styrkande av de missförhållanden och oegentligheter i rättsapparaten som anförs på denna hemsida.   Ring eller skriv!

Vi är alltid tacksamma för tips och besked om eventuellt felaktiga faktauppgifter på hemsidan. Kontakta webbmaster!