Vi är många privatpersoner, småföretagare och kvalificerade jurister/juridikstudenter jämte professorerna Hans Klette, Bill W Dufwa, Gunvor Wallin, Lars Bo Langsted..., som upplevt och konstaterat att Sverige har en rigid och myndighetsbeskyddande rättskultur, som markant skiljer sig från andra välståndsländer. Detta innebär att myndigheter, myndighetspersoner och myndighetsliknande jurister och samfund medvetet särbehandlas och favoriseras i förhållande till vanliga medborgare och företag i samband med klagomål, polisutredningar och rättegångar, i synnerhet i civilmål. Det finns inget lagstöd för detta ojämlika förhållningssätt, men det fortlever genom tradering och direktiv från vissa politiker och chefer knutna till rättsväsendet. Dessa grundlagsbrott kan fortgå genom försummelser och missgrepp under åren av Sveriges riksdag och regeringar. Kvalitetssäkringen har stora brister. Fortfarande gäller följande:
1.  Högsta domstolen tillåts avvisa ansökningar om prövningstillstånd utan att motivera sina avslag med hänvisning till skäl och vilka adekvata prejudikat som redan existerar. - Följaktligen blir det ingen synbar kvalitets-kontroll i någondera riktning!
2. Samtidigt som Justitiekanslern skall bevaka att inga systemfel förekommer i domstolarna, är JK  statens "försvarsadvokat" vid ansvars- och skadeståndskrav från medborgarna vid myndighetsfel. - Vems parti tar då JK i sådana lägen - statens eller medborgarnas?
3.  Justitieombudsmannens uppgifter kolliderar ibland med JK:s. Chefs-JO utses ofta bland de servilaste i etablissemanget. År 2013 utsågs en jurist, som tidigare varit ordförande i Advokatsamfundet och därefter domare i ECHR: Elisabeth Fura, som bl a i ett fall förnekade att hon hade medverkat i ett visst beslut, trots att hon står som en av de tre domarna och undertecknarna i ärendet. Se Orättfärdiga domar nr 5, mörkröd text, längst ner)
4.  Tjänstemannaansvaret gentemot medborgarna vid offentlig förvaltning avskaffades 1974. Sanktioner behöver rättstjänarna sällan riskera. Den som inte riskerar straff blir erfarenhetsmässigt gärna maktberusad och arrogant!
5.  Sverige saknar, till skillnad från många andra välståndsländer, en författningsdomstol. Detta innebär att felaktig handläggning, oriktiga lagstöd och källhänvisningar inte blir granskade och korrigerade. JK och JO försummar att sköta dessa frågor.
6.  Vid merparten av rättsliga avgöranden i första rättsinstans krävs sedan 2008 prövningstillstånd även för  överprövning i andra rättsinstans. Således inte bara till de högsta rättsinstanserna HD och HFD! Omprövningen i andra rättsinstansen är av kostnadsskäl summarisk och översiktlig. Kvalitetssäkringen kan följaktligen helt utebli!
7.  Som ytterligare försvårande omständighet för att en medellös person/företag skall åtnjuta en fullgod rättsprövning har tillgången till statlig rättshjälp reducerats kraftigt  de senaste åren.
8.   Part kan inte få advokathjälp genom avtal om andel av framtida ekonomiska utfall. Av mindre bemedlad part kräver advokater vanligtvis ett väl tilltaget förskott på arvodet redan innan ärendet inläses.
9.   Tappande part i första rättsinstans måste ställa fullgod säkerhet eller deponi på motpartens krav och kostnader om denne så begär. Detta gäller även om domen överklagas. I Norge och många andra länder är detta inte möjligt förrän domen vunnit laga kraft.

Denna oljemålning visar advokat Sven Jernryd (höger), vilken hade uppdraget att utreda advokatkollegan Lena Ströms egendomliga vårdslöshet och felgrepp (korruption), som åsamkade enmansbolaget Klemeco Nord AB miljonförluster. Sven Jernryd undertryckte på ett förslaget sätt advokatkollegans värsta klavertramp och hindrade Fru Justitias domare att döma rättvist. Därigenom slapp Ström bevisbördan huruvida hennes grova processfiffel och desinformation till uppdragsgivaren orsakade Klemecos förluster. (Läs om HD:s avslöjande påpekanden i NJA 1992:60). Konstnär Sonja EM Andersson
I mitten står Thomas Bodström, Sveriges tidigare justitieminister och dåvarande ordförande i Justitieutskottet, vilken samtidigt skötte sin advokatrörelse och bevakade advokatsamfundets piedestal och oantastbarhet.
Till vänster sitter dåvarande lagmannen Sigurd Heuman vid Ängelholms tingsrätt. Tingsrätten fördröjde processen i tre år (medan Klemeco förväntades gå i konkurs!) och i sin dom 1996 berömdes(!) advokaten Lena Ström för sin förmåga att vilseföra och skada sin huvudman och uppdragsgivare på ett förödande sätt. Inte heller denna gång, då en advokat och juristkollega riskerade bakläxa och ansvar, förnekade sig de skenheliga yrkesdomarna. I Sverige tycks nämligen dessa ha en förhållningsorder om att värna statens intressen i första hand, bland annat genom att se till att ingen skugga faller på de auktoriserade rättstjänarna, exempelvis advokaterna och yrkesdomarna själva. Dylikt förhållningssätt har offentligt meddelats av bl a förre justitieministern Lennart Geijer.  

Denna målning illustrerar hur Advokatsamfundets höga ledamöter försvårar för Fru Justitia att leverera korrekta avgöranden när en advokatkollega är svarande i civilmål. Tidigare justitieministern Thomas Bodström flankeras av advokaterna Claes Peyron ("etiknämndens" f d ordförande) och advokaten Rolf Åbjörnsson (advokatetikens "sanningsvittne"). Konstnär Sonja EM Andersson, Höganäs.

Statens tjänstemän är enligt grundlagen förpliktade att sköta sina åligganden rättvist och korrekt samt behandla alla medborgare lika oberoende av etnicitet, yrke och samhällsställning. Principen om allas rätt till likabehandling är ledstjärnan i en rättsstat. Beprövad erfarenhet visar dock att poliser och kriminalvårdare har omåttligt hög ansvarsimmunitet och tilltro i förhållande till allmänheten. I Sverige har även den privata myndighetsliknande advokatkåren motsvarande ansvarsimmunitet  när det gäller civila tvistemål. Därför har  knappt någon klient, som yrkat skadestånd från advokat för undermålig handläggning, tillerkänts en enda krona i lagakraftvunnen dom sedan Sveriges advokatsamfund bildades 1887! Domstolarna låter grundlagen RF 1:9 stå tillbaka för hänsynen till "myndighetspersonen"! I detta avseende intar Sverige en skandalös bottenplacering i förhållande till jämförbara länder.

Den myndighetsbeskyddande rättskulturen i Sverige (omvittnad även av utländska juristauktoriteter) är systematisk och inarbetad sedan sekler. Advokaterna tiger eftersom det är lönsamt att stämma en kollega. Man vet samtidigt att det är näst intill utsiktslöst för allmänheten, men berättar inte detta för uppdragsgivaren. Girigheten är omättlig. Liksom hyckleriet och skenheligheten.

Svenska staten är enligt lag skyldig att tillhandahålla en objektiv och opartisk domstol för tvistlösning. Denna skyldighet uppfylls inte kvalitetsmässigt om svaranden är advokat. Detta är allvarligt då advokatens främsta uppgift är att vara allmänhetens och företagens lotsar och talesmän i rättssystemets labyrinter. Då advokaterna vet att man har "rättvisans" beskydd, kan man prioritera egna intressen och kollegorna före klienten. Detta kan utmynna i orättfärdiga rättsutredningar och domar samt genererar även en arrogant och måttligt hängiven advokatkår.

Alla advokater har en basal ansvarsförsäkring, som täcker ett antal miljoner och kan förstärkas med tilläggsförsäkringar om advokatbyråns verksamhet innebär stor riskexponering. Om försäkringen tas i anspråk i en förlikning riskeras höjda försäkringspremier. Den advokat som tagit mutor av motparten eller tredje man med intressen av att knäcka advokatens huvudman, förbjuds självfallet av bestickarna att ingå förlikning och ta försäkringen i anspråk. Mutkolven nödgas finna sig i att klienten går till offentlig domstol med sitt skadeståndskrav. Undertecknad är inte ensam om att ha fått denna verklighetsupplevelse. Jag har bland annat upplevt att den advokat jag klandrade, vägrade diskutera den opartiska rättsutredningen med de tre rättsutredarna, trots att hennes försäkringsbolag (Wasa) medgav vårdslöshet och betalningsansvar. Försäkringsgivaren förhindrades att betala ut begärt skadestånd på grund av advokatens vägran!

Mutor förekommer alltmer i Sverige. Detta beror inte bara på pengar från sedvanlig kriminalitet utan även på svarta pengar från fiffel med statliga bygg- och renoveringslån samt bidrag och omfattande fusk med EU-bidrag etc. Då kvalitetssäkringen är undermålig i de svenska domstolarna löper advokater och etablissemanget ingen risk, utan kan förvänta friande domar och beslut, medan Svensson och Co ruineras och inte kan förstå hur det kan bli så fel i de instanser, där orätt borde vika för vad rätt och rättfärdigt är.

Om det nu verkligen måste vara så att rättvisans och myndigheternas tjänstemän måste stå över lagen (!?), borde den dunkla anledningen förklaras för folket på ett begripligt sätt. I annat fall blir företag och enskilda lurade att lita på domstolarna och i onödan riskera ansenliga belopp, gå i konkurs och tvingas lämna hus och hem, även när deras rättssak är bevisligen extra stark och välgrundad. Dylika "justitiemord" har skett i hundratals fall genom åren. Egendomliga domslut behöver alltså inte bero på något "domstolslotteri" utan kan bero på ett suspekt och anti-intellektuellt domstolsbeskydd. På grund av de oöverblickbara riskerna med att hävda sin rätt vid dessa partsställningar riskerar även den svenska företagsamheten att hämmas.

Frågan är hur länge den beskrivna ojämlikheten skall råda? En annan fråga är om och när oberoende forskare "vågar" studera den kollegiala korruptionen, som så grovt kränker grundlagen och de rättssökande? 

Staten Sverige är i egenskap av garant för en objektiv och opartisk rättsordning ensam ansvarig om domskvaliteten är klandervärd. Därför är staten skyldig att utge skadestånd till dem som i partiska och orättfärdiga rättegångar blivit orättvist och kriminellt behandlade.                      _____________________

P.S. Ovanstående påståenden är välgrundade. Studera ett av 100-tals fall med flera robusta bevis, se: www.srsf.se/rattsfallsexempel.htm   (Kronologisk redovisning med bevis, som bör läsas direkt på skärmen)
Ingredienser: HD-dom (NJA 1992:60) i det tvistemål som föregick ansvarsmålen; I ansvarsmål nr 1 (initierat av prof Lars Heuman m fl och Folksam) fick advokaten beröm av TR och HR, trots att hon kallade in flera vittnen för en rättsgrund som inte åberopades, vilket innebar rättegångsmissbruk och grov desinformation till huvudmannen under tre år; Advokaten ifråga var styrelseledamot i Advokatsamfundet, men drog sig inte för en grov processuell kupp; JK-erinran; Dom i ECHR, där svenska beredningsjurister(?) plockade bort anförda huvudgrunder och satte in en marginell omständighet i domskälen som påstådd bakgrund till klagomålet!

Som nämndeman, tidningsläsare och polisnämndsledamot har jag sett många indicier och bevis på hur kriminalvårdare och poliser särbehandlas positivt då någon omhändertagen anmäler att ha blivit misshandlad av poliser eller vakter. De allra flesta anmälningarna utreds ej närmare eller läggs ned och leder inte till rättssak och fällande dom.  D.S.

"Till ett hållbart rättssamhälle bidrar inga hycklare, svansviftare och slingerbultar - däremot raka och orädda medborgare"
Skulptur/text: Bertil Burström, 2008

EFTERLYSNING:
Vi efterlyser lagakraftvunna domar där svensk klient tillerkänts skadestånd i tvist mot advokat de senaste hundra åren!  Nog borde det väl finnas mer än en handfull undantag från "regeln" att advokater uppsåtligt särbehandlas positivt vid ansvarstvister i domstol? Men det är ju klart - finns inga, så går det ju inte att hitta flera.